Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i försvarsutskottets betänkande FöU7 och
avslag på den reservation som fogats till betänkandet.
Att ha säkerhetsrådgivare för transport av farligt
gods är ett krav som ända sedan 1993 har funnits från
bl.a. Industriförbundet, Kemikontoret, Kemisk-
Tekniska Leverantörförbundet och Svenska Petro-
leuminstitutet.
I det betänkande som vi nu behandlar föreslår re-
geringen att rådets direktiv 96/35/EG skall genomfö-
ras. I det direktivet utnämns kompetens hos säker-
hetsrådgivare för transport av farligt gods på väg,
järnväg eller inre vattenvägar.
Vilka är det då som omfattas av kravet på att ha
en säkerhetsrådgivare? Åke Carnerö redogjorde för
det i sitt anförande nyss så jag tänker inte ta upp
kammarens tid för att redogöra för detta ännu en
gång. Åke Carnerö gjorde det så bra i sitt anförande.
I det här betänkandet finns det en reservation från
Moderaterna och Kristdemokraterna. De tar upp far-
hågor om att tiden är för kort för företagen, att de inte
hinner utbilda säkerhetsrådgivare.
Lagen föreslås alltså träda i kraft den 1 juli 1999.
Säkerhetsrådgivarna skall vara utbildade till den
1 januari år 2000. Eftersom det här kravet på säker-
hetsrådgivare - ett krav från branschen - har funnits
sedan 1993 borde detta vara ett välkommet förslag.
Det rör sig, som tidigare nämnts, om ungefär 2 000-
3 000 säkerhetsrådgivare som skall utbildas. Det finns
inga krav på hur rådgivarna skall inhämta sin kun-
skap. Det är alltså fritt för företagen att lägga upp
utbildningen som det passar dem.
Som tidigare nämnts här i kammaren har EU-
kommissionen noterat att vissa medlemsstater angivit
att de kommer att möta svårigheter men i Sverige
borde det inte vara något problem. Som jag sade
tidigare har branschen haft det här kravet under sex
års tid. Vi i utskottsmajoriteten anser inte att det finns
något behov av en senareläggning av ikraftträdandet.
Med det anförda yrkar jag ännu en gång bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
reservationen.