Fru talman! Kristdemokraterna förde förra året i
en motion i samband med regeringens skrivelse om
transport av farligt gods fram kravet på att EU:s di-
rektiv om säkerhetsrådgivare borde inlemmas i
svensk lagstiftning och att denna åtgärd, kombinerad
med att en säkerhetsansvarig person utses vid företag
som hanterar farligt gods, skulle kunna minska eller
minimera de risker som är förknippade just med far-
ligt-gods-transporter. Vi betonade också hur viktigt
det är med korrekt information för att räddningsper-
sonal från början skall kunna vidta rätt åtgärder om
en olycka skulle uppstå.
De risker som följer med den tekniska utveckling-
en ställer stora krav på dem som arbetar med verk-
samhet som har samband med hanteringen av farliga
ämnen och med förebyggande av och beredskap för
olyckor. Det finns många exempel på att först när en
olycka har inträffat skapas det intresse för att vidta
åtgärder för att förhindra den skada som redan skett.
Det är därför viktigt att förebygga olyckor genom en
god och genomtänkt samhällsplanering i stället för att
åtgärda i efterhand.
Tydliga krav på säkerhet måste ställas på trans-
porter av farligt gods. Allt säkerhetsarbete måste
utformas med sikte på att transport av farligt gods
skall kunna ske på bästa tänkbara sätt, oavsett trans-
portslag. Med dagens transportmönster växlar godset
i många fall transportslag flera gånger från avsändare
till mottagare. Hot- och riskutredningen, där jag in-
gick, föreslog därför enhälligt i huvudbetänkandet Ett
säkrare samhälle, 1995, att det skulle finnas säker-
hetsansvariga inom företagen för farligt-gods-
transporter.
Fru talman! Det moderna industrisamhället kan
inte undvara farligt gods. Därför har transporter
kringgärdats med säkerhetsföreskrifter i en särskild
lag just om transport av farligt gods. Nu föreslås
alltså tillägg och ändringar i denna lag. Jag vill citera
en tilläggsparagraf:
"Den som bedriver verksamhet där det ingår att
utföra transporter enligt denna lag eller att vara av-
sändare vid sådana transporter skall ha en eller flera
säkerhetsrådgivare."
Lagförslaget är alltså till största delen en anpass-
ning till EG-direktivet från 1996 om säkerhetsrådgi-
vare. Rådgivarens uppgifter skall vara av övervakan-
de och rådgivande karaktär och att se till att rutiner
och instruktioner för förebyggande åtgärder upprättas.
Denne skall övervaka efterlevnaden av bestämmelser
för farligt-gods-transporter, ge företaget råd i fråga
om farligt gods och utarbeta en årlig rapport om verk-
samheten. En skyldighet införs nu också att rapporte-
ra olyckor och tillbud som inneburit allvarlig risk för
olyckor. För större företag kan det finnas anledning
att utse flera säkerhetsrådgivare, medan t.ex. flera
små företag i en region kan ha en gemensam rådgiva-
re.
Fru talman! Ett enigt utskott tillstyrker denna vik-
tiga lag och menar att Statens räddningsverk bör bli
ansvarig myndighet som fastställer kunskapskrav och
krav på examen för säkerhetsrådgivare samt utfärdar
utbildningsintyg. Några krav på hur kunskaperna
skall inhämtas meddelas inte, utan självstudier eller
utbildning via privata organisationer kan anordnas.
Statens räddningsverk får tillsynsansvaret eftersom
det är lämpligt att en myndighet har ett samlat ansvar
för säkerhetsrådgivarna.
Fru talman! Lagen föreslås träda i kraft den
1 januari år 2000. Regeringen motiverar detta med
hänsyn till den tid som behövs för att informera om
de förändrade bestämmelserna.
Vi kristdemokrater har en synpunkt som vi menar
är betydelsefull när det gäller utbildningen. Ca 2 000-
3 000 säkerhetsrådgivare skall nu utbildas för att
berörda företag skall få fortsätta med farligt-gods-
transporter. För att ge dessa företag rimliga möjlig-
heter att planera för och utbilda säkerhetsrådgivare
menar vi att tiden för lagens införande bör förlängas.
Inom EU finns det, som vi redan hört, förståelse för
att medlemsstaterna kan få svårigheter att i tid om-
sätta den här lagstiftningen om säkerhetsrådgivare.
Kristdemokraterna menar därför att Sverige bör be-
sluta om en senare tidpunkt än den 1 januari nästa år
för lagens krav på säkerhetsrådgivare.
Jag yrkar därför bifall till reservationen i för-
svarsutskottets betänkande nr 7.