Fru talman! Jag är glad att vi äntligen har kommit
så här långt. Jag är också glad över att det är ett enigt
utskottsbetänkande, dvs. att även Socialdemokraterna
har skrivit under på det. Det ger många driftiga entre-
prenörer i dag nytt hopp om att det ska gå att driva
företag i Sverige utan att behöva skatta för förluster.
Betänkandet innebär att samtliga partier i skat-
teutskottet, som vi nyss hörde, beställer en proposi-
tion av regeringen som ska läggas fram senast under
augusti månad. Propositionen ska undanröja de orim-
liga pomperipossaeffekterna, och det ska vara möjligt
att tillämpa de nya reglerna retroaktivt. Med den
utformning som reglerna nu har motverkar de nämli-
gen sitt eget syfte att stimulera entreprenörer att delta
i en förändring och bygga ut vitala sektorer inom
näringslivet med bibehållen företagsrisk. Det måste
vara ett samhällsintresse att denna typ av affärer kan
komma till stånd även i en framtid. Nya växande
branscher kan ofta ha brist på riskkapital och betal-
ning med egna aktier som framstår som ett realistiskt
alternativ. Risken är att de skatteskulder som många
har dragit på sig till följd av nuvarande regler har en
återhållande effekt, inte bara på de entreprenörer som
är drabbade utan även på andras villighet att starta
och utveckla nya företag i Sverige. Reglerna har ett
mycket viktigt signalvärde.
Fru talman! Jag är inte nöjd med att det har tagit
så lång tid och att det därför inte har kunnat bli ett
beslut före sommaren. Pomperipossaeffekterna har
varit kända länge. Redan förra året fanns det omfat-
tande information i frågan. Fortfarande den 24 januari
verkade dock inte Finansdepartementet ha påbörjat
någon beredning. Då hade jag nämligen en interpel-
lationsdebatt med finansministern. Han svarade att
frågan om pomperipossaeffekterna behandlas av den
3:12-utredning som väntas ge sitt slutliga förslag den
31 maj. Det var det svar jag fick den 24 januari.
Moderaterna har tillsammans med andra föreslagit
förändringar i pomperipossareglerna vid ett flertal
tillfällen. Bl.a. tog vi redan under förra hösten i sam-
band med budgetpropositionen upp frågan i vår mo-
tion och föreslog en förändring. Ingenting hände dock
från regeringshåll, varför vi också försökte få till
stånd en majoritet för ett utskottsinitiativ redan i ja-
nuari i år. Dessutom hade vi en motion den 13 mars i
år, där vi föreslog en lösning på pomperipossa-
problemet. Inte någon av de här gångerna lyckades vi
få en majoritet för vår ståndpunkt. Men inför utsik-
terna att vi till sist skulle få en majoritet tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett utskottsi-
nitiativ börjades en beredning i Finansdepartementet.
Under våren har vi flera gånger på skatteutskottet
frågat socialdemokraterna hur det låg till tidsmässigt
med den aviserade lagändringen. Svaret blev varje
gång att avsikten var att en lagändring skulle antas
under våren. I mitten av april fick vi det närmast
chockartade beskedet att det inte fanns några som
helst möjligheter att hinna med ett beslut före som-
maruppehållet. En remisstid på två månader och ett
försenat förslag från Finansdepartementet satte defi-
nitivt stopp för den möjligheten.
På det hela taget har debatten varit avskräckande
för många entreprenörer. Socialdemokraterna har
visat en senfärdighet, en tröghet och en tveksamhet i
pomperipossafrågan som är häpnadsväckande. I en
tid då många stora företag har problem är Socialde-
mokraterna närmast bakåtsträvande när man inte ens
verkade vara villig att rätta till uppenbara orimlighe-
ter som i dessa fall. Det sändes också dåliga signaler.
Det är så otroligt trögt att förbättra villkoren för fö-
retagare. Däremot går det med blixtens hastighet när
det gäller försämringar för företagen. Jag tänker bl.a.
på det retroaktiva avdragsförbudet för näringsbeting-
ade förluster, förslaget om skalbolag, propositionen
om holdingbolag och fåmansbolag etc.
Jag är faktiskt oroad över Finansdepartementets
inställning till företagarfrågor. Att jag har grund för
min oro visar den promemoria som Finansdeparte-
mentet skickade ut till remissinstanserna den 12 april
med förändringsförslagen.
Denna pm andas en mycket rigid inställning till
företagarnas villkor. Finansdepartementet säger sig
där vara medvetet om att nuvarande fåmansbolags-
lagstiftning har negativa effekter på riskbenägenheten
och på tillväxten, men man accepterar den ändå av
s.k. systemskäl.
På ett annat ställe i promemorian gör Finansde-
partementet ett häpnadsväckande uttalande: Frågan är
emellertid om det finns skäl att tillerkänna denna
grupp ytterligare fördelar vid beskattningen. Detta,
fru talman, vittnar om bristande kunskap om de risker
som företagandet innebär.
Mot denna bakgrund är jag rädd för att den nu be-
slutade beställningen av en proposition i pomperipos-
safrågan ändå inte blir verklighet.
Mina fyra år i skatteutskottet har gjort att jag
starkt ifrågasätter viljan och förmågan hos socialde-
mokraterna när det gäller att genomföra substantiella
förändringar som rör företagen. Rädslan för att för-
delningspolitiken ska få stryka på foten är större än
viljan att bädda för en bättre tillväxt. Därför anser jag
inte att socialdemokraterna är särskilt trovärdiga när
det gäller att förbättra politiken för entreprenörer.
Inom regeringen verkar det också vara så att det är
Finansdepartementet som är den stora bromsklossen
för en bättre företagarpolitik. Det gäller inte bara
politikerna utan även tjänstemännen, som hittar på
och värnar om reglerna. Visserligen säger sig nä-
ringsminister Björn Rosengren arbeta för att ändring-
ar i 3:12-reglerna ska ha högsta prioritet i hans de-
partement, men vad hjälper det när Finansdeparte-
mentet bromsar?
Arne Kjörnsberg, som företräder Socialdemokra-
terna, har bildligt talar släpats hit och förmåtts med-
verka till ett enigt utskottsbetänkande. Det verkar
vara en omvändelse under galgen. Kan Arne Kjörns-
berg förklara varför det har varit så svårt att komma
till skott i frågan? Varför dröjde det innan socialde-
mokraterna skrev under betänkandet? Blev det till
slut pinsamt att inte stå med, när t.o.m. Vänsterpartiet
och Miljöpartiet skrev under?
Slutligen vill jag säga att ett slopande av pompe-
ripossaskatten bara är en av alla de förändringar som
behövs. Det är nödvändigt, och det brådskar, med
kraftiga förbättringar av skattereglerna för fåmansfö-
retagare. Tillsammans med oron för vad som kommer
ut, eller rättare sagt inte kommer ut, från den s.k.
3:12-utredningen kommer väntan på en ändrad pom-
peripossalagstiftning att ligga som en våt filt över
berörda entreprenörer. Men chansen finns i alla fall
att det blir ett beslut tidigt i höst.
Detta betänkande är en beställning av riksdagen,
dvs. av de folkvalda. I detta fall måste regeringen
leverera. Beslutet får inte på några villkor försenas
ytterligare.
Fru talman! Eftersom jag slutar i riksdagen till
hösten kan jag inte göra annat än att hålla tummarna
för att det går vägen.