Fru talman! Att det finns tilltro till vårt skattesys-
tem är naturligtvis väldigt viktigt. En hög skattemoral
förutsätter en sådan tilltro. Skattelagstiftningens kon-
sekvenser måste också vara överblickbara. Så är inte
alltid fallet. Detta ärende är ett exempel på att det inte
alltid fungerar som det bör göra. Nuvarande lag leder
till orimliga och direkt katastrofala konsekvenser för
enskilda människor - konsekvenser som inte i alla
lägen kan överblickas.
Jag tycker att utskottets ordförande har beskrivit
bakgrunden till detta ärende på ett bra sätt. De flesta
av oss i utskottet - kanske alla - har konfronterats
med enskilda människors erfarenheter och insett att
någonting måste göras. Det är bra att Finansdeparte-
mentet arbetar med frågan, även om det, precis som
har sagts här, har varit trögt att komma till skott och
att komma i gång med arbetet.
Den promemoria som nu är ute på remiss skissar
på några alternativa lösningar, men det är inte om
dem som denna debatt ska handla. Det kommer
kammaren i sinom tid att få anledning att återkomma
till. Jag tror inte att det är riktigt meningsfullt att här
föregripa den diskussionen.
Jag vill också säga att vi kristdemokrater tycker
att det är positivt att ett enigt utskott sätter tryck på
denna fråga. Vi har satt en bortre gräns inom vilken
regeringen ska komma tillbaka till riksdagen med ett
förslag. Regeringen lyssnar på remissinstanserna och
på Lagrådet. Allt rullar på. I augusti får vi se ett för-
slag. Först då är det meningsfullt att föra en diskus-
sion om dess innehåll.
För dagen, fru talman, vill jag nöja mig med detta
konstaterande. Vi får, som sagt, anledning att åter-
komma till debatten om en ny lagstiftning.