Herr talman! Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och bara säga att jag ansluter mig till vad Ann-Kristine Johansson och Lise Nordin sade i sina anföranden. Jag delar i stort deras uppfattning. Jag ska dock säga några ord.
Jag yrkar bifall till reservation 1 som handlar om biogas och ny målsättning och till reservation 13 som handlar om energieffektivisering och vita certifikat.
Herr talman! Att klimatutmaningen är vår tids ödesfråga har vi hört världens ledare uttala vid olika tillfällen de senaste åren - och inte nog med det. De har också talat om vikten av att vidta kraftfulla åtgärder för att minska de klimatpåverkande växthusgaserna. Detta var också vår statsminister Fredrik Reinfeldt tydlig med inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn, men efter det har det varit mycket tyst från honom.
Förra året publicerade Världsbanken en prognos för hur medeltemperaturen skulle kunna utvecklas till 2050 om inget görs eller om vi fortsätter som i dag. Den kan höjas med fyra grader.
Det är problematiskt redan vid två graders höjning. Det är inte bra som det ser ut i dag med den klimatförändring vi har. Då förstår ni själva effekterna vid fyra graders klimatförändring.
Herr talman! I den svenska debatten har jag många gånger hört från dem som tycker att vi ligger bra till, att vi är bäst i klassen, att vi är ett föredöme när det gäller klimatomställning och att vi har nått långt. Ytterligare åtgärder och större krav skulle inte vara effektiva eller kostnadseffektiva och det skulle inte heller ha någon större påverkan på de globala utsläppen.
Det är en farlig inställning. I Sverige har vi väldigt bra förutsättningar att skapa ett samhälle med 100 procent förnybar energi, vilket Vänsterpartiet har föreslagit.
Tänk er att en stad i Kina med en befolkning motsvarande Sveriges skulle anamma vår energipolitik, lägga till lite och höja kraven. Jag är övertygad om att vi skulle hylla det, jubla och tycka att det var jättebra. Men det påverkar inte de totala utsläppen ett dugg om inte vi heller gjort det. Om vi gör det eller om Kina gör det spelar ingen roll för det totala. Men här har vi möjligheten, så varför ska vi då inte göra det?
Vi har nyss fått besked om att vi har nått vårt mål när det gäller förnybar energi. Vi har passerat 50 procent och ligger på 51 procent, och det är åtta år kvar till 2020. Det är givetvis väldigt bra, tycker jag och Vänsterpartiet.
Frågan är dock vad regeringen vill göra de kommande åtta åren. Vad har ni för förslag? Är ni nöjda nu även om vi har förutsättningarna att gå mycket längre och göra det kostnadseffektivt?
Vänsterpartiet har föreslagit att vi ska ta fram en plan för 100 procent förnybar energi och visat på det. Vi har lagt fram konkreta förslag i riksdagen i vårt budgetbetänkande som vi behandlade i höstas när det gäller solenergi, forskning, smarta nät, vindkraftens utbyggnad och den havsbaserade vindkraften. Vi har med det i texten här, och vi har det som motivreservationer också.
Det går att göra mycket mer om man bara vill, och vi vill. Men det gäller också att ha förmågan att fatta politiska beslut, och det är den borgerliga regeringens stora problem. Ni är inte överens internt om vad ni ska göra. Egentligen finns det en majoritet i riksdagen för att gå mycket snabbare fram inom en rad områden, så det är synd. Vi förlorar tid och tempo.
Vi har lagt fram förslag i riksdagen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vad gäller energieffektivisering. I dag brottas Energimyndigheten med direktivet att vi ska energieffektivisera med 1 ½ procent årligen. Jag har sett rapporten; det är inget färdigt förslag. På det sätt som Energimyndigheten laborerar med direktivet blir det mycket tricksande med siffror för att göra det så lätt som möjligt för svenskt vidkommande. Besparingsbetinget i rapporten skulle inte på långa vägar uppnå de intentioner med direktivet som funnits. Det blir ett tricksande med statistik.
Till exempel anser man i rapporten att vi ska tillgodoräkna oss 25 procent av sparbetinget för det vi har gjort mellan 2009 och 2013. Det kan man diskutera om vi ska göra. Man exkluderar dessutom hela trafiksektorn för att få ned volymen. Det känns inte bra.
När det var på tapeten sade Maud Olofsson gång på gång att energieffektivisering är den biligaste, mest effektiva och bästa miljöåtgärd vi kan vidta. Jag delar den uppfattningen. Det var en klok inställning.
Varför vidtas då inga åtgärder? Varför försöker man skjuta upp frågan om vita certifikat som är ett klart och tydligt exempel på hur vi kan gå vidare och ställa krav på att våra energileverantörer ska vidta åtgärder och hjälpa till? Kan det vara så svårt?
Herr talman! Varför vill inte den borgerliga regeringen gå med på detta förslag?
Ni har sagt att det finns andra åtgärder, att ni ska vidta andra åtgärder. Men ni har inte på någon punkt preciserat vilka åtgärder det är. Därför vidhåller vi med bestämdhet att vita certifikat är en viktig del av energieffektiviseringsåtagandet.