Fru talman! Jag vill tacka mina allianskolleger för en lysande föredragning i detta besvärliga ämne. Vi har att behandla det grövsta brottet som en människa kan begå mot en annan människa.
Jag vill gärna ta tillfället i akt att tala lite grann om den straffteori som ligger till grund för betänkandet. Inom straffrätten har vi välutvecklade teorier.
Man måste först fråga sig: Vad är syftet med straff? Som Straffnivåutredningen hävdar är straffet till för att visa att kriminella handlingar är förkastliga och att straffet har en moralbildande funktion. Att straff inte avhåller människor från att begå brott är välkänt, men straffnivån är ett mått på hur moraliskt förkastligt ett brott ska betraktas.
Dagens straffrätt bygger i stort sett på två principer: proportionalitetsprincipen och ekvivalensprincipen. Med proportionalitetsprincipen förstås att grövre brott ska bestraffas hårdare än mindre grova brott. Straffet ska stå i proportion till brottet eller, om det är fler brott, till det samlade brottets straffvärde. Med ekvivalensprincipen menas att lika brott ska ge lika straff.
Det är dock inte dessa huvudprinciper som är allenarådande, utan det finns även en humanitetsprincip. Bedömningarna görs utifrån en allmänprevention där man tittar på hur allmänheten och hur det offentliga ser på brottet, men framför allt också en individualprevention där man tittar på den enskilde brottslingen och hans agerande. Det är också viktigt att titta på hur återfall i brott påverkas, hur skötsam den dömde är och så vidare när man omvandlar livstidsstraff till ett tidsbestämt straff.
Vid en ökning av strafftiden måste man vara medveten om att straffet är ett sätt för samhället att åsamka sina medborgare en skada. Det är tyvärr så. Men det är också ett sätt att ge en möjlighet för samhället att ta hand om sina medborgare, att ge dem en möjlighet att få en adekvat vård och att ge den dömde möjlighet att återvända till samhället som en fullgod medborgare. Det här är straffteorin bakom lagförslaget.
Det finns också ett antal andra skäl att se över strafftiden för mord.
Det första är vår syn på våldsbrott. Den har förändrats över tiden. Vi anser att våldsbrott inte är acceptabelt i dagens samhälle. En sådan sak är att vi har gått ifrån barnaga. Vi har gått bort från våld i hierarkier såväl i skolan som på arbetsplatser. Det är inte acceptabelt att slå någon annan eller tillfoga någon annan en våldsskada. Tyvärr ser vi att det inte är en allmän uppfattning och inte alltid har acceptans i samhället, men straffen är ju till för att påverka våra medborgare.
En annan orsak är att våldsbrott under den socialdemokratiska tiden har nedgraderats lite. Man har prioriterat andra brott som skattebrott, ekonomiska brott och brott mot staten. De har fått ett högre straffvärde. Straffet för våldsbrott och givetvis också för mord är med dagens system relativt sett lågt värderade i förhållande till andra brott.
Den tredje aspekten är brottsoffret. Det har hänt en hel del med acceptans för att se brottsoffren. Det började för ett antal år sedan. Vi ser att brottsoffret har ett faktiskt lidande och ett långt lidande. När det gäller brottet mord är det givetvis de anhöriga som får ta den stora olägenheten av att få en nära och kär dödad.
Det finns, fru talman, ett antal skäl som talar för att den hittillsvarande straffskalan för mord har varit alltför sammanpressad. Det behövs alltså en större precision i straffmätningen för att kunna ge en adekvat vård och för att kunna skilja de olika typerna av våldshandlingar åt.
För oss kristdemokrater är livstidsstraffet en yttersta lösning, men det är en nödvändighet. Vi hade helst velat slippa det, men med den nya anpassningen med maximalt tidsbestämt straff på 18 år får vi betydligt mindre tröskeleffekter upp mot livstidsstraffet.
Genom att införa omvandlingen av livstidsstraff till tidsbegränsat ökar också tillämpningen, och vi får en bättre balans i straffmätningen. Omvandlingslagen har tillämpats i 49 fall sedan den infördes, och 30 av dem har blivit omvandlade. Det är alltså 61 procent.
Vi ser också fram emot att preskriptionstiderna försvinner och ser fram emot den utredning som kommer.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)