Fru talman! Den fråga som hanteras i detta betänkande och som behandlas i propositionen är inte speciellt ny. Den utreddes redan i början av 2000-talet. Redan då övervägdes att införa bestämmelser om tidsbestämda straff för mord. Då diskuterade man intervallet 10-16 år eller livstid.
Den socialdemokratiska regeringen följde den här frågan. I slutet av 2005 uppdrog den dåvarande regeringen åt riksåklagaren att göra en kartläggning av hur domstolarna mätte ut straff för mord med flera grövre brott. Tanken var att underlaget skulle användas för att man så småningom skulle kunna gå vidare i en parlamentarisk utredning om de här frågorna. Den utredningen hade regeringen planerat att starta under den här mandatperioden, men alla vet att det inte riktigt blev på det sättet.
Den borgerliga regeringen har inte tappat bort de här idéerna och de här tankarna, utan man har fortsatt det här arbetet. Vi tycker - det måste vi säga - att det är bra att man tog vid på något sätt. Men det finns ändå en del invändningar att göra mot det sätt på vilket regeringen har hanterat frågan.
Vår avsikt var att man skulle göra detta brett och öppet i en större parlamentarisk utredning. Men den borgerliga regeringen valde att tillsätta en ensam utredare för att se över det här. Det tycker vi är lite konstigt. Detta är nämligen ett frågeområde som vi tycker att det är väldigt angeläget att man hanterar brett parlamentariskt. Och det är angeläget att det förbereds på ett helt annat sätt än vad regeringen har gjort.
Där är vi väldigt kritiska. Dessutom ska man betänka att mycket av den EU-lagstiftning som vi blir tillhållna att rätta oss efter också berör de här områdena. Därför borde vi ha kunnat se över det i ett större sammanhang. Vår kritik mot det här förslaget gäller att man inte gjorde detta i en bred parlamentarisk ordning. Men det handlar också om att man inte bara skulle titta på straffet för mord och en del andra grövre brott utan att man skulle ta till sig och se över hela det här området och se över straffskalorna. Det vill vi ha sagt.
Det finns en annan fråga som har varit föremål för diskussioner som jag möjligen kan tänka mig att vi inte är speciellt oeniga om. Men vi vill ändå understryka att vi har en väldigt klar uppfattning där. Det gäller preskriptionstiderna för allvarliga brott.
Även om man klarar upp väldigt många våldsbrott och mord är det ett antal som inte klaras upp. Och när preskriptionstiden har gått ut efter 25 år kan man alltså inte göra någonting åt det, även om man tror sig veta att man skulle ha kunnat göra någonting om inte preskription hade inträtt.
Det här gör saken ännu mer tydlig, att man skulle behöva se över detta. Med den nya teknik som vi kan använda oss av, framför allt när det gäller dna-analyser och de register som vi lagligen kan upprätta, kan man efter mycket lång tid träffa rätt. Då tycker vi att man skulle slopa preskriptionstiden för mord, dråp, folkrättsbrott och en del ytterligare brott.
Vad hade varit lämpligare att göra i det här sammanhanget än att ta med just preskriptionstidsfrågan? Det kan inte vara särskilt svårt att presentera en analys och ett förslag i det ämnet. Vi vet att det finns något brott här som vi alla verkligen borde vara angelägna om att vi får uppklarat. Där skulle det passa väldigt bra att regeringen kom med ett förslag om slopad preskriptionstid.
Jag vet att regeringen hade ställt ut ett löfte om att vi skulle få ett sådant förslag redan 2007, om jag inte minns fel. Det finns inte än. Det borde komma väldigt snart, av många anledningar. Det handlar inte minst om dem som är drabbade eller anhöriga till dem som har blivit tagna av daga.
I övrigt kan vi väl säga - det har vi redan sagt i vår motion - att det är ett steg på vägen, ett steg i rätt riktning. Men vi hade velat se ett mer komplett förslag. Därför har vi förordat i vår reservation att man borde göra en översyn av hela det här området.
Med det, fru talman, ska jag avsluta mitt anförande och yrka bifall till vår reservation 4 i betänkandet.