Fru talman! Jag vill uppmärksamma kammaren på att det inte är något litet riksdagsbeslut som ligger framför oss, tvärtom. Det är ett stort och viktigt riksdagsbeslut som vi har att ta ställning till. Det är en grannlaga diskussion och grannlaga överväganden. Därför hade det varit intressant att få höra det största oppositionspartiet lite mer motivera sitt ställningstagande i sak i den här propositionen.
Fängelsestraff är ett av statens starkaste och yttersta maktmedel mot enskilda människor. Det bidrar till föreställningen att kriminaliserade gärningar är förkastliga. Det fyller därmed en viktig moralbildande funktion som tillsammans med andra rättspolitiska reformer, som en bra kriminalvård med kvalitet, och andra bredare politiska reformer, som att bekämpa arbetslösheten och utanförskapet och skapa en bättre skola, sammantaget bidrar till ett tryggare och säkrare Sverige. Straff som står i proportion till brottets allvar spelar en roll. Det är en nyckel i det viktiga arbetet för att öka rättvisan och tryggheten för alla i Sverige.
På riksdagens bord ligger alliansregeringens förslag till skärpta straff för mord. Man föreslår att det tidsbestämda straffet för det allvarligaste brott man kan begå höjs från 10 år till 18 år samtidigt som livstidsstraffet finns kvar. Det är bra och angeläget. Mord är som sagt det allvarligaste brott någon kan begå. Det måste komma till uttryck också i straffskalan.
Det föreslås också ett höjt straffmaximum till 18 år för sådana brott som terroristbrott och grovt sabotage.
Detta, fru talman, är de första förslagen i en serie reformer som syftar till mer rättvisa och rimligare straff för de grova våldsbrotten. Straffen ska stå i proportion till brottens allvar.
Vi har en bred debatt också utanför kammaren om straffrättens skyddsvärde för utsatta människor. Det finns ett våld som drabbar alla. Under den tidiga våren har filmen
Män som hatar kvinnor
varit aktuell på våra biodukar och blivit särskilt uppmärksammad. Den bygger på böckerna av den bortgångne författaren Stieg Larsson som brutalt skildrar ett brett problem som handlar om makt, våld och över- och underordning.
Vi vet att det inte bara är en överdriven dramatisering eller fiktion. Förra året anmäldes i Sverige 25 800 fall av våld och misshandel av kvinnor. Det våldet finns.
Tidningen Aftonbladet har i en viktig, berörande och engagerande artikelserie granskat det dödande våldet som drabbar kvinnor i Sverige. Aftonbladet har redogjort för berättelser och omständigheter som lett till att 153 kvinnor i Sverige förlorat livet på grund av dödligt våld, ofta från dem som stått dem nära och som de levt med och delat livet med.
I samma artikelserie skriver åklagaren Barbro Jönsson om straffen för mord på kvinnor och domstolarnas generella praxis i synen på detta:
Att man mördar sin partner när denna vill lämna ett förhållande ansågs inte vara ett särskilt allvarligt fall. Straffet blev 10 års fängelse. Varför inte 15, 25 eller 50 undrar kanske vän av ordning? För att det svenska påföljdssystemet innebär att man inte kan döma ut längre tidsbestämda straff än tio år för ett brott.
Fru talman! Straffen drabbar alla. Straffen ska spegla hur allvarligt samhället ser på grova våldsbrott och fungera moralbildande. Vi ska inte acceptera våld för att utnyttja, hota, misshandla eller trakassera andra människor. Vi ska varken acceptera gatuvåld, våld i hemmet eller brutala uppgörelser mellan kriminella gäng. Vi ska också i lagboken, i brottsbalken, markera vårt motstånd mot övergrepp och grovt våld och ytterst mot det våld som också blir dödligt.
Det har betydelse för alla. Mot bakgrund av den viktiga och angelägna debatt som förs om straffen för våld mot kvinnor är detta också en kvinnofridsreform.
Vi vet att straffskalan och straffmätningen för mord har betydelse i varje fall i två hänseenden när det gäller att markera samhällets syn på allvarliga våldsbrott. Det ena är att tydliggöra brottets allvar som sådant, det andra är att slå fast en högsta straffnivå för de allvarligaste våldsbrotten till vilken nivå straffen för de övriga våldsbrotten, i enlighet med proportionalitetsprincipen, har att förhålla sig. Genom att göra det möjligt att döma till längre tidsbestämda fängelsestraff för mord skapas ju utrymme för en ökad nyansering, mer rättvisa straff och en höjd straffnivå för sådana gärningar som inte föranleder att fängelsestraffet utdöms på livstid.
Straffskalan för mord, som inte har ändrats sedan brottsbalken trädde i kraft 1965, är utformad så att den endast innehåller två steg, nämligen fängelse i tio år eller på livstid. Detta har inneburit att en höjd straffnivå endast har kunnat åstadkommas genom att i ökad utsträckning döma till livstids fängelse.
Av en uppmärksammad dom i Högsta domstolen den 30 mars 2007 följer att det måste föreligga försvårande omständigheter av förhållandevis allvarligt slag för att fängelse på livstid ska dömas ut. Därefter har det följt ett antal domar där straffet för mord har bestämts till tio års fängelse med hänvisning till Högsta domstolens avgörande.
Regeringens utredare Anders Perklev konstaterar i sitt delbetänkande
Straffskalan för mord
, som ligger till grund för den här propositionen, att kombinationen av Högsta domstolens ställningstagande att livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste fallen av mord och dagens brottsbalk innebär svårigheter att låta generellt strängare syn på straffen för dödligt våld komma till uttryck vid straffmätningen.
Fru talman! Med detta lagförslag från alliansregeringen öppnas möjligheten att bryta med det som många uppfattar som generellt alltför låga straff för det allra grövsta och dödliga våldet mot utsatta människor. Domstolarnas möjligheter att skipa rättvisa straff och straff som står i proportion till brottets allvar ökar.
Samtidigt kvarstår också livstidsstraffet som det mest kraftfulla fördömande som samhället kan begagna sig av. Det är det yttersta straffet i vår straffskala. Det finns för att vi ska känna oss trygga med att väldigt allvarliga brott också leder till mycket allvarliga konsekvenser samtidigt som domstolarnas möjlighet att göra en nyanserad bedömning och döma mer rättvist nu föreslås öka.
Med det här förslaget ökar möjligheterna att döma till straff som står i proportion till brottets allvar. Möjligheterna att skipa rättvisa blir faktiskt större och det straffrättsliga skyddsvärdet för utsatta människor ökar.
Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till förslagen i justitieutskottets betänkande.
I detta anförande instämde Helena Bouveng, Inge Garstedt, Krister Hammarbergh och Anders Hansson (alla m).