Fru talman! Jag skulle kunna börja med att säga att jag instämmer med föregående talare. Det var många bra, kloka och viktiga synpunkter från Eva Sonidsson. Men så enkelt får jag väl inte göra det för mig. Frågan har också större värde än så.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 7 och 10.
Konsumentpolitik på en generell nivå är viktig att diskutera. Nu har vi ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden att diskutera och ta ställning till, men jag vill ändå beröra konsumentpolitiken utifrån en generell nivå.
Det är jätteviktigt att konsumentskyddet stärks och att vi får en stärkt konsumentsäkerhet. Vi från Vänsterpartiet, och jag själv, har engagerat oss i konsumtionsfrid, som jag tycker är en viktig benämning på vad det handlar om. Konsumenten ska fredas främst i sitt eget hem, men konsumenten ska också vara fredad utifrån den utgångspunkten att man ska vara trygg som konsument i relation till producenten och den säljande parten.
I dag har vi en konflikt inom konsumentpolitiken. Det är en obalans mellan avtalsparterna där konsumenten oftast har en svagare ställning mot den säljande parten och den producerande parten. Här finns det en utåt sett oftast ganska stark enighet om att vi ska stärka konsumentens ställning. Vi vet att vi mot det har en stark harmoniseringskraft inom Europapolitiken som leder till att ökad konkurrens och sänkta priser är ledstjärnan. Vi vet att det ofta leder till varor med sämre eller mer bristfällig kvalitet som ofta är producerade på ett mer tvivelaktigt sätt. Det är olika typer av produkter som inte alltid leder till ett hållbart samhälle.
Den obalansen ställs konsumenterna inför. Det gör att det är allt svårare att vara konsument. Den senaste tiden har det blivit ännu tydligare med den ökade distanshandeln som också leder till att det är svårare att vara en säker konsument. Distanshandel och Internethandel är ett bevis på att detta är ett gränsöverskridande problem som vi måste handskas med. Enligt min uppfattning stärker inte harmoniseringssträvandena alltid konsumenternas intressen. Det handlar om att vi från nationellt håll ska ha en så bra och stark konsumentlagstiftning som möjligt för att stärka konsumentens ställning.
I motionsbetänkandet finns det motioner som är bra men som vi från Vänsterpartiet inte själva har producerat den här gången. Jag önskar att vi hade skrivit dem; så bra är de. Det gäller motionerna om etisk märkning och om energimärkning.
För att man ska kunna vara en bra konsument och göra bra och riktiga konsumentval med en prägel av långsiktig, hållbar produktion och långsiktig, hållbar konsumtion är den etiska märkningen och energimärkningen oerhört centrala begrepp.
Det är när man som konsument får information på varan som man kan göra bra val när man handlar. Då är de olika märkningsreglerna oerhört centrala. Här går utvecklingen alldeles för långsamt framåt. Man hänvisar hela tiden till det pågående arbete som sker inom EU och vad kommissionen gör. Men Sverige har ett ansvar att arbeta nationellt för att gå före och underlätta för konsumenterna att göra bra och riktiga val när de handlar.
Detta påverkar hela vår inställning till hur positiv konsumtion naturligtvis kan vara för att gynna sysselsättning och utveckling. Men vi ser att det produceras klart betänkliga produkter som i konsumtionens namn skapar mer problem än de gör nytta. Här måste konsumenten få en bra möjlighet att välja bort dessa produkter.
Det förs en debatt till exempel om GMO, och vi arbetar för en ökad märkningsgrad och ett starkare konsumentskydd så att konsumenten hela tiden kan välja bort produkter som man inte vill ha.
De senaste dagarna har det förts en debatt om merinoull, och vi har sett skräckexempel på hur man misshandlar lamm för att få fram en viss sorts ull. Det har också framkommit att denna ull finns i polisens och försvarets uniformer. Det är anmärkningsvärt att man inte ens kan säkra att sådana centrala och viktiga produkter är säkra med tanke på miljöhänsyn och djurskyddshänsyn och ur märkningssynpunkt, så att de som köper in dessa varor vet att de har producerats på ett humant, etiskt och miljömässigt riktigt sätt. Detta är signifikativt för hur viktig denna märkningsfråga är.
En annan konsumentfråga som vi faktiskt har skrivit en motion om själva gäller bordsterminaler för kortbetalning på restaurang. Det kan tyckas vara en liten fråga, men kortfrågan är fortfarande viktig. Det förs en debatt om skimning och om hur vi ska säkra konsumenternas korthandel. Vänsterpartiet har en motion som behandlas i betänkandet om hur vi ska säkra detta inom restaurangbranschen. Vi tycker att branschen ska ha bordsterminaler för kort, så att konsumenterna när de betalar på restaurang inte ska behöva lämna ifrån sig kortet utan att servitören kommer med en terminal till bordet så att konsumenterna kan dra kortet vid bordet. Detta innebär säkerhet och att konsumenten hela tiden har kontroll över sitt kort, och det är ett sätt att öka tryggheten och säkerheten vid betalning med kort på restaurang. Det är en liten sektor som behöver bli säkrare. Men korthanteringen i detaljhandeln behöver bli betydligt säkrare. Tack och lov har vi ett ganska starkt konsumentskydd i detta sammanhang, och bankerna har hittills oftast ställt upp och hjälpt konsumenterna när de har hamnat i besvär. Men vi måste ändå ha en säkrare hantering här.
Detta var några konkreta motioner i detta betänkande som jag ville lyfta fram. I övrigt är det den generella konsumentpolitiken som vi måste förbättra utifrån ett starkare konsumentintresse och ett starkare konsumentperspektiv. Det gör vi naturligtvis genom viktiga informationsinsatser till unga om hur man kan skydda sig för att inte hamna fel i denna konsumentdjungel. Men vi ska naturligtvis ha en bra nationell lagstiftning, och det är viktigt att Sverige verkligen driver dessa frågor vidare utifrån ett tidigare starkt konsumentintresse.