Fru talman! Det har sagts väldigt mycket klokt här. Det mina kolleger Katarina och Maria har sagt kan jag instämma i. Jag har naturligtvis, som vanligt är, också skrivit ett anförande, men att under det sista anförandet upprepa vad som tidigare sagts tycker jag är onödigt. Därför tänker jag ta upp ett par andra aspekter.
Den första aspekt jag vill ta upp är att vi behöver marknadsvårdande insatser också när det gäller tjänstesektorn. Vi har debatterat mycket om produkter, och det har närmast i vissa anföranden handlat om produktsäkerhet snarare än vad det innebär för även tjänstesektorn att vi ska ha de här kraven på att konsumenterna ska få veta vad som gäller och inte gäller så att det finns en säkerhet i erbjudandet av tjänster. Där vill vi naturligtvis också ha marknadsvårdande insatser.
En annan sak som jag skulle vilja ta upp redan inledningsvis är moral och etik. Varför behöver vi allt starkare kontroller, starkare reglementen och starkare insatser på det här området? Jo, därför att så många brister i moral och etik. Jag tror att vi samtidigt med diskussionerna om de konsumenträttsliga frågorna också bör ta upp debatten om att kunna lita på varandra för att få ett bra samhälle, att företagen vill visa och göra allt för att vara trovärdiga och pålitliga i sin information och att konsumenten i varje del gör sitt bästa för att också möta företagaren.
I själva verket är det så att vi går en teknisk utveckling till mötes. Vi tycker att vi har kommit långt tekniskt, och det har vi gjort, men många menar att den utveckling som har genomförts de senaste 20 åren, till exempel inom dataområdet, IT-området eller vad vi nu vill, är en liten del av vad vi står inför framöver. Tar vi del av de långsiktiga rapporter som finns om 2015, 2019 och så vidare ser vi att vi kommer att gå väldigt stora förändringar till mötes. Jag tycker att det är viktigt att vi som makthavare tar mandatet att förbereda oss för alla de utvecklingstendenser som finns. Då behövs ett mycket starkt konsumenträttsligt skydd, tror jag, och vi behöver väldigt mycket kunskap.
I själva verket handlar konsumentfrågorna i hög grad om fyra delar. En del berör att vi har tillgång till ordentlig information, och den ska vara begriplig. Där tycker jag att vi kan lägga på oss ett ansvar både från näringslivet och från den offentliga förvaltningen.
I tidningen Konsumentmakt den här veckan kunde vi läsa en rubrik som lyder "Förstår du vad det står?". Ja, jag tror att det är jätteviktigt. Vi kristdemokrater har jobbat mycket för utsatta människor, och jag tror att vi alla tycker att det är väldigt viktigt att den information som går ut också ska vara förståelig. Jag upplever inte mig själv som särskilt svag när det gäller förståelse av begrepp och information, men jag måste säga att när jag var ute och tittade på nätet här och skulle inhandla en produkt insåg jag att jag inte förstår en hel del av den information som lämnas ut. Jag begriper inte innebörden. Hur gör jag för att komma till rätta med det här och för att få den exakta informationen? Där kan vi alla bli bättre, och jag tycker att det är en viktig del.
En annan del är att konsumenten kan förlita sig på företagen och att man håller sig till de avtal och regler som vi har beslutat om. Det är jätteviktigt. Där har företagen naturligtvis ett ansvar att också vara konkurrenskraftiga när det gäller att visa att de kommer att hålla de avtal som ingås. De senaste dagarna har vi sett och följt i tv hur mycket bedrägerier som sker när man handlar på nätet.
Det ska inte behöva vara så. Det är jätteviktigt med trovärdigheten och att man följer upp de avtal som finns. Det ska finnas ett kvalitetsmärke på varje företag.
Det tredje gäller tvistelösning. Hur klarar man upp en tvist som uppstår? Det allra bästa är självklart att man kan komma överens sinsemellan. Det är något som alla vill, och där har alla ett ansvar. För övrigt måste det finnas bra reglementen för tvistelösning, och det måste var och en kunna klara av. Annars måste man ha tillgång till någon som hjälper en att reda ut tvisten.
Jag tror att vi behöver bli duktigare just när det gäller alla dem som kanske inte varit tränade vare sig att klara av att ta vara på sina rättigheter eller att förstå vad de innebär. Vi har ibland en övertro på vad människor kan inom dessa områden. Där behövs extra stöd och hjälp.
Det fjärde, vad gäller finansiella produkter som vi varit inne på, handlar om rådgivning. Där behövs mycket mer stöd och hjälp. Jag tror på det som vår finansmarknadsminister Mats Odell nyligen sade, nämligen att vi behöver en finansiell folkbildning i det här landet. Med den ökande teknifieringen på olika områden inom finansmarknaden och de behov människor har för att kunna trassla sig fram där tror jag att vi behöver mycket information och kunskap.
Det vi läste när jag var liten, Lyckoslanten och om Spara och Slösa - ni kommer säkert ihåg dem - gäller inte i dag. Så enkelt är det inte längre om man vill spara. Därför är det oerhört viktigt att det finns goda kunskaper, och där spelar skolan en viktig roll för den unga generationen. Vi har också en stor grupp som inte kan detta, som inte orkat följa med i utvecklingen. Kanske tillhör även jag dem, för jag tycker att det är svårt.
Det är bra att EU-parlamentet fattat beslut om att sms-lånen ska skärpas, och alliansregeringen har gjort flera drag där man uppmärksammat dessa problem. Det är en bra väg vi är inne på, och vi måste fortsätta på den. Det är viktigt för allas vårt bästa.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.