Fru talman! För det första ska jag be att få yrka bifall till förslaget i betänkandet från kulturutskottet. Vi har nått en enighet kring en framställan som handlar om de icke statliga kulturlokalerna. Jag tror att detta är väldigt viktigt, och även om vi kan tycka att det inte handlar om så mycket pengar när vi tittar på hur mycket vi lägger på andra verksamheter i vårt samhälle så har de där kronorna, de miljoner det handlar om betydelse eftersom det ofta sätter i gång en samverkan när det gäller finansieringen mellan kanske en region, en kommun och det statliga stöd som man får av Boverkets samlingslokalsdelegation. Det ska man inte underskatta, även om beloppen inte är så stora.
Däremot har problemet varit att man kanske inte har använt pengarna just det år som varit avsett. Vi tycker att vi ska ha en ökad flexibilitet där resurserna kan flyttas över från ett år till ett annat. Det tror jag är viktigt.
För oss i Centerpartiet är det viktigt med det lokala och regionala självstyret. Vi tror nämligen att det finns ett väldigt starkt engagemang där, också på kultursidan. Jag blir väldigt glad och upprymd när jag märker det engagemang som finns hos de förtroendevalda som arbetar med kulturpolitik till exempel i den region där jag kommer ifrån, Västra Götalandsregionen.
Där har man också kommit väldigt långt när det gäller den del man får i och med den statliga samverkansmodellen eller när man för över resurser till regionerna. Man har kommit långt i Västra Götaland, och man har också kommit långt i Skåne. Väldigt mycket bygger på ett engagemang och en tilltro att man kan göra saker på sitt plan.
Då blir det lite märkligt - eller det kanske inte är så märkligt när man ser varifrån motionerna kommer - när det kommer ett rop från Vänsterpartiet på en ökad statlig styrning på det här området med hjälp av en särskild kulturlag.
Jag tror inte att det är den vägen man ska gå. Jag tror snarare att det handlar om att just stimulera och använda det engagemang som finns på den nivån. Det är den vägen man ska gå fram. Vi ska inte ha mer av pekpinnar som sådana. Jag litar på att de företrädare som finns på de här nivåerna verkligen också arbetar för dessa frågor. Då är inte lagstiftning den väg man ska vandra, särskilt inte i en tid när vi pratar väldigt mycket om att vi tror på mer av självstyre och mer av möjligheter att påverka situationen ute i regionerna, där vi som håller på med kulturpolitik önskar att man ska komma längre även i andra delar av landet än de regioner som redan är färdiga på det här området.
I en del motioner tas även attraktionsfaktorer, tillväxt och så vidare upp. Jag tror att det var i samband med budgeten som jag i något anförande tryckte just på detta. Jag tror nämligen att vi har en stark koppling mellan kulturen som tillväxtfaktor och attraktionsfaktor när det gäller bosättning och etableringar.
Det som blir konstigt, och det är inte sagt att det har förekommit i debatten i den här kammaren, är att i debatten i medierna blir det direkt taggarna ut på en del håll när man talar om en koppling mellan just tillväxt och kultur. Jag tycker att man kan se möjligheter i detta. Det är inte så att tillväxtperspektivet på något vis ska inkräkta på och ta överhanden över de andra målen som vi har med kulturen, inte alls, men vi kan ju se de positiva effekterna när det gäller vad kulturen kan åstadkomma. Det har också lyfts upp i några motioner, till exempel det som har sagts om kulturturism.
Vi tror också på de delar som handlar om de kreativa kulturella näringarna. Det har regeringen visat under den gångna mandatperioden med handlingsplanen 2009 för de här näringarna. Vi har också följt upp det som kommer i grönboken från EU, och vi har rådet för de kulturella och kreativa näringarna. Det görs alltså en hel del för att koppla ihop dessa frågor på ett intressant sätt.
Fru talman! Christer Nylander och andra har nämnt frågan om ett operahus. Jag tror att det var i budgetdebatten jag sade att det vi investerar i den befintliga Kungliga Operan är nödvändiga åtgärder för att klara den närmaste tiden, men vi bör på lång sikt tala om ett scenkonstens hus med opera och andra konstarter här i Stockholm, naturligtvis som en nationell scen. Det tror jag i så fall förutsätter att det finns andra intressenter än bara svenska staten. Det förutsätter att näringsliv, region, kommun och även andra organisationer är med och diskuterar finansieringen och vad man i så fall vill satsa. Vi talar naturligtvis om någonting som ligger på längre sikt.
Något som också har varit viktigt för oss är frågan om textningen. Jag tror att det är en motion av Folkpartiets Anita Brodén. Där lyfts textningen både på film och teater upp, och det är klart att man skulle vilja skicka en uppmaning till dem som har biograferna i sin regi att ta till sig denna uppmaning, även om vi, vilket också har lyfts fram i Filmutredningen, inte ska styra den delen. Men det är ändå intressant.
Något som är intressant för Centerpartiet, och jag vill avsluta med det, är det som har nämnts i en motion om den kyrkoantikvariska ersättningen, eller i alla fall i en del av svaret i betänkandet från utskottet. För oss i Centerpartiet har det varit en oerhört viktig fråga. För oss var det också ett viktigt steg framåt när det slogs fast under förra perioden att den kyrkoantikvariska ersättningen framöver är på 460 miljoner kronor. Kyrkorna är en viktig del av vårt kulturarv och det var också en viktig markering som gjordes i budgeten.
Jag tycker att de svar som ges från utskottet också hänvisar väldigt mycket till det som redan är sagt i budgeten. Det är en sådan satsning och den ligger beständigt under flera år så att man också på lång sikt vet vad man har att rätta sig efter när det gäller att slå vakt om det kulturarv som finns och som ligger i våra kyrkobyggnader.
Med detta har jag redan yrkat bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande.
(Applåder)