Fru talman! Ulrik Lindgren har frågat mig dels vilka åtgärder som jag avser att vidta för att kompensera kommuner som kommer att förlora på grund av det nya utjämningssystemet, dels på vilket sätt jag kan säkra att kvaliteten i omsorgen för personer med funktionshinder bibehålls.
Låt mig börja med att först klarlägga fakta. Såväl skatteväxlingen mellan kommuner och landsting som de länsvisa mellankommunala utjämningssystemen avser de kostnader och det antal personer som fanns vid överförandet av verksamheten från landstingen till kommunerna. Nivån på skatteväxlingen och utformningen av den länsvisa mellankommunala utjämningen skiljer sig åt mellan länen beroende på hur situationen var i länet vid bytet av huvudman.
De tillfälliga statsbidrag som utgått under perioden 2001-2003 har inte omfattat alla personer eller alla insatser enligt LSS. Syftet med det ena statsbidraget var att utgöra ett högkostnadsskydd för kommuner, medan det andra statsbidraget tog hänsyn till särskilt kostnadskrävande insatser på individnivå.
Det utjämningssystem som riksdagen beslutade om för två veckor sedan utjämnar för genomsnittskostnader och omfattar alla personer och samtliga insatser som preciseras i LSS. Att jämföra dessa olika system med varandra ger inte en rättvisande bild, eftersom syftet inte är detsamma.
När utjämningssystemet träder i kraft gör regeringen bedömningen att avtalen om de länsvisa mellankommunala utjämningssystemen kommer att upphöra. Hur denna avveckling kommer att ske är en fråga för kommunerna i länet att besluta om. Det finns dock möjlighet för enskilda län att avtala om övergångsregler som kan göra att övergången till utjämningssystemet underlättas.
Att kompensera kommuner för bortfall av tillfälliga bidrag är inte rimligt med anledning av att bland annat bidragen till den enskilda kommunen har varierat mellan åren, men även att det varit olika kommuner under åren som erhållit statsbidrag. Därför delar jag inte Ulrik Lindgrens synpunkter att regeringen skulle kompensera kommuner för att det tillfälliga statsbidraget upphör när det nya systemet träder i kraft.
Med det nya utjämningssystemet kommer alla kommuner att ges förutsättningar att ta ett särskilt ansvar för LSS. Dessutom försämrar inte utjämningssystemet de ekonomiska förutsättningarna för kommuner med höga kostnader för LSS.
Utjämningssystemet är konstruerat för att bland annat kompensera de kommuner som har personer med stor vårdtyngd. Det bör gynna kommuner som är resurscentrum för funktionshindrade.
Mitt svar på interpellantens andra fråga är att systemet inte utjämnar för de faktiska kostnaderna utan för genomsnittskostnaderna i landet. Det innebär att om en kommun vill ha högre kvalitet i LSS som medför högre kostnader än andra kommuner har är det ett val för den enskilda kommunen.
Min bedömning är att kvaliteten inte kommer att förändras negativt som en effekt av att utjämningssystemet träder i kraft.