Fru talman! Jag håller med minister Lövdén om att det inte är rimligt med den stora skillnaden i de kostnader som olika kommuner har haft och fortfarande har för handikappomsorgen. Just därför är det angeläget att man konstruerar ett system mellan kommunerna som är så rättvist att det känner av hur kostnadsläget är och att kommunerna får ersättning för det åtagande de har - alternativt att staten går in. Inget av detta inträffar nu. Vi har fått en klumpig mall som har lagts över riket - en schablon, ett utjämningssnitt, en genomsnittskostnad - inte någon ersättning för de faktiska kostnaderna. Då ramlar Kommun-Sverige in i alla dessa svårigheter. Det är en klar brist att det inte finns någon som helst ambition att kompensera kommunerna särskilt utan att det enbart hänvisas till att kommunerna får klara upp det själva.
Det är märkligt att det inte har någon kvalitetseffekt med reformen den 1 januari. Det ska kommunerna klara trots att vi alla vet hur det faktiskt står till.
Det är en märklig maktens arrogans att bete sig så. Området borde vara högkänsligt även för Socialdemokraterna. Det handlar här om kärnan i svensk välfärdspolitik, det vill säga omsorgen om de svagaste - personer med svåra funktionshinder. Ändå tycker ansvarig minister att en del kommuner kan lämnas i sticket i dessa frågor. Det finns inget tecken i dag på att de kan kompenseras från någon annan kommun i Sverige eller i Dalarna. Det är djupt tragiskt. Jag hade respekterat ett svar - även om det hade varit långtifrån tillfredsställande - som hade låtit ungefär så här: Ministern medger att det som faktiskt sker är svårt försämrande, men man får följa läget och se om man kan göra någonting i framtiden. Ingenting av detta kommer fram i ministerns svar utan bara ett utlämnande av kommunen. Det är lite provocerande.