Herr talman! Det finns ingen ovilja mot äktenskapet som sådant, men det finns ju ingenting som säger att man i ett demokratiskt samhälle ska prioritera en form framför en annan. Var och en får väl besluta om hur man vill leva. Huvudsaken är att man mår bra. Jag kan vara sambo, särbo, bortbo eller vad det nu må heta. Det finns ingenting som säger att äktenskapsformen skulle vara det tryggaste för barnet. Det handlar om mig som en vettig vuxen. Vem jag lever med, hur jag lever och var jag lever saknar betydelse.
Man kan definitivt inte komma med påståendet att äktenskapet skulle vara den bästa samlevnadsformen vad gäller barns trygghet. Jag förstår mig inte på det. Det viktiga är att de vuxna är vettiga människor och bra förebilder för barnen. Då fungerar det. Då ser man till barnperspektivet. Det är inte en äktenskapsfråga.