Herr talman! Återigen står jag här i kammaren för att debattera barn- och familjefrågor. Jag gör det eftersom jag är, har varit och så länge jag lever kommer att vara aktiv i dessa frågor.
Det var delvis dessa frågor och de omständigheterna som förde mig in på den politiska banan - först i kommunalpolitiken och nu i Sveriges riksdag som ledamot.
Herr talman! De familjerättsliga frågorna handlar om det juridiska området där den uråldriga relationen mellan föräldrar och barn möter den moderna lagens värld där relationer som kan verka oerhört enkla men som samtidigt är komplexa ska rutas in, beskrivas och regleras.
Ämnesområdena och yrkandena gäller motioner som omfattar de mest skilda ämnen.
Det handlar om så skilda men ändå sammanhängande ämnen som faderskap, assisterad befruktning, vårdnadsregler, vårdnadstvister med mera.
Som ni märker är det både bredd och djup i motionärernas ansatser, analyser och yrkanden. Det gläder mig.
Såvitt jag förstår bottnar samtliga motioner i en ambition att underlätta, förbättra och anpassa livet för barn, föräldrar och familjer. Det tycker jag är bra. Det värmer i hjärtat att så många ledamöter oberoende av parti, block eller uppdrag så mycket värnar om barnens, föräldrarnas och familjernas välgång och trygghet.
Det viktigaste vi har och det vi lämnar kvar är just våra barn. Barnens rättigheter är samtidigt starkt kopplade till föräldrarnas och samhällets skyldigheter. Då menar jag inte enbart juridiskt eller socialt. Jag avser någonting högre än så, nämligen samhällsmedborgarnas skyldighet att gemensamt upprätta och försvara gemensamma etiska normer och principer. Det vore tandlöst och meningslöst om vi inte samtidigt besatt en moralisk skyldighet att efter bästa förmåga efterleva dessa normer och principer.
Vår mänskliga plikt är alltså tudelad: att ha dels viljan att upprätta regler, dels förmågan att följa dem.
Dessa etiska och moraliska ambitioner kanske inte alltid fångas upp i utredningar, lagtexter eller domar. Trots detta - eller snarare just på grund av detta - är det vår plikt att som lagstiftare försöka se bortom den politiska, ideologiska eller parlamentariska situationen.
Vi måste i allt väsentligt gemensamt eftersträva ambitionen att se till barnens bästa.
Den kanske mest mänskliga av alla egenskaper är att fela. Men om vår ledstjärna alltid utgörs av barnens bästa kommer vi kanske att fela i viss omfattning - och dess bättre aldrig om riktning.
Herr talman! De familjerättsliga frågorna handlar inte sällan om mötet mellan å ena sidan den urgamla relationen mellan barn och föräldrar och å andra sidan den moderna juridiska världen.
Relationer som kan synas vara enkla och förutsägbara kan också bli så oerhört komplexa att de svårligen kan fångas upp, beskrivas och regleras inom ramen för vårt rättsväsen och vår rättstradition.
I en föränderlig värld måste även lagstiftningen hänga med när livsvillkoren förändras och sätten att bilda familj - med eller utan barn - blir allt fler. Samtidigt gäller det att lagstiftningen inte blir godtycklig utan att den klarar av att motsvara de krav på rättssäkerhet som måste kunna ställas i ett demokratiskt land som vårt.
Frågorna kring familjerätt har och kommer alltid att ha stor dignitet och betydelse. Det gäller för de människor som omfattas av regelverken, för de myndigheter som fattar besluten och för de barn som inbegrips av lagarnas följder och konsekvenser. Därför är det viktigt för oss inom Moderaterna att slå vakt om de lagar och regler som bidrar till kontinuitet och förutsägbarhet. Vi måste värna de lagar och regler som bidrar till rättssäkerhet och rättstrygghet.
Samtidigt måste vi dock hålla oss öppna och lyhörda för de krav på behovsanpassning och nytänkande vi ständigt ser i vårt samhälle. I vår moderna värld har nya familjekonstellationer uppstått, och förväntningarna på föräldrarna är annorlunda än vad som gällde till exempel för mina far- och morföräldrar. Det är något jag både välkomnar och omfamnar. Vi moderater gillar ett fortsatt förnyelsearbete.
I dag kan familjen bestå av två fäder, två mödrar eller en av varje. Ibland är man gift, ibland är man sammanboende och ibland är man särboende. För oss är föräldrarnas kärlek, omtanke och ansvar de avgörande kriterierna för ett gott föräldraskap. Huruvida föräldrarna är gifta eller sammanboende och sär- eller samkönade är som sagt helt irrelevant. Det viktiga är att föräldrarna är medvetna om såväl sina skyldigheter som sina rättigheter, och ingen av dessa rättigheter och skyldigheter är viktigare än barnets väl och ve.
Herr talman! Med dessa avslutande ord vill jag yrka avslag på samtliga reservationer och yrka bifall till förslaget i dess helhet.