Fru talman! Jag har en magisterexamen i sociologi och interpellanten Eva Olofsson, som inte kan vara här i dag, är själv utbildad socialsekreterare, Maria Larsson. Jag tycker att både Eva Olofsson och jag har ganska stor erfarenhet från området. Självklart träffar vi människor som arbetar på fältet med dessa frågor.
Jag kan hålla med dig om att vi kan lämna frågan därhän om de ökade klyftorna i Sverige, den växande arbetslösheten och att det är 232 000 barn som växer upp i fattigdom i Sverige. Det viktigaste, Maria Larsson, är om man vill göra någonting åt det.
Jag vill direkt bemöta ert förslag om fritidspeng. Vi avvisar det. Det gäller för barn som går i årskurs 4 upp till årskurs 9, såvitt jag vet. Vi vill i stället höja normen i försörjningsstödet för alla barn. Vi vill höja den med drygt 3 000 kronor per år. Det är ett mycket bättre stöd.
Vi har förslag till konkreta åtgärder för alla barn. De ska få tillgång till gratis läkemedel och gratis glasögon om de behöver det. De ska få tillgång till frukost i förskolan. Vi anslår mest pengar av alla partier i form av statsstöd till våra kommuner och landsting så att de ska kunna arbeta mer med frågorna.
Min konkreta fråga till dig, Maria Larsson, var om du är beredd att sätta dig ned med arbetsgivare, fackliga organisationer och kanske andra berörda och ta fram en handlingsplan för att komma till rätta med bristerna inom den sociala barn- och ungdomsvården. Är du beredd att arbeta fram en sådan handlingsplan?
Detta är vad vi hör när vi talar med de väldigt hårt arbetande men tyvärr väldigt hårt belastade socialsekreterarna som arbetar med frågorna varje dag. De vill ha en handlingsplan för att komma till rätta med detta. De vill ha bättre utvecklingsmöjligheter.
De vill till exempel att det ska finnas en specialistutbildning för socionomer. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är ett bra förslag. Vi har avsatt pengar för att vi ska kunna inrätta just en sådan specialistutbildning för socionomer. Framför allt tycker vi att det är viktigt att vi har en minister som ser problemen och är beredd att sätta sig ned med alla berörda för att lösa dem.
Vad är då ministerns svar på den extremt svåra situation som Sveriges socialsekreterare i dag befinner sig i? Maria Larsson berättar att regeringen har avsatt pengar för en inventering av vilken kompetensutveckling som behövs för våra socialsekreterare. Om jag har förstått saken rätt har ni också avsatt pengar via statsbidragen till kommunerna så att de verkligen kan göra kompetenssatsningar.
Jag skulle vilja veta, Maria Larsson: Exakt hur mycket pengar avsätter ni varje år för kompetenssatsningar för dem som arbetar inom våra socialtjänster?