Fru talman! Läget i Sverige skulle kunna beskrivas i mycket positivare termer än vad jag är tvungen att göra nu.
Den borgerliga regeringen kom till makten 2006 med löftet att bekämpa arbetslösheten och minska det så kallade utanförskapet. Vi ser i dag nästan åtta år senare att inget av detta uppfyllts. Vi har mer än 400 000 människor som befinner sig i arbetslöshet. Klyftorna i Sverige har ökat alltmer. Vi är ett av de länder inom den industrialiserade världen där klyftorna mellan fattig och rik ökar mest. Vi ser också att barnfattigdomen under den här tiden har ökat och att mer än 200 000 barn lever i så kallade ekonomiskt utsatta situationer, med andra ord i fattigdom.
Nu är det semestertider. Jag vet själv hur min dotter pratar med sina kompisar och berättar att vi ska åka på tågluff, att vi sedan ska ut till landet och att hon ska vara på sports camp en vecka. Det är jättespännande saker. Samtidigt känner jag en klump i magen när jag vet att ungefär 10-15 procent av min dotters kompisar inte kommer att få göra sådana saker.
Deras föräldrar måste antingen jobba kanske med dubbla arbeten under hela sommaren för att få vardagen att gå ihop eller har inget jobb och lever på ekonomisk ersättning från socialtjänsten. Det finns väldigt mycket mer att göra, Maria Larsson, för att överbrygga klyftorna och framför allt för att se till att alla barn ska ha rätt att växa upp i likartade situationer så att de får samma möjligheter.
Läget belastar våra anställda inom socialtjänsterna runt om i våra kommuner extra hårt. Det har vi fått larmrapporter om gång på gång inte minst från socionomernas fackförbund Akademikerförbundet SSR. Men även politiker i Uppsala, Stockholm och på andra ställen har vittnat om att det är närmast kris för socialtjänsten i många kommuner.
Det har inte minst att göra med att pressen på socialtjänsten har blivit otroligt hård. Människor som tidigare fångades upp av våra trygghetssystem som sjukförsäkring eller a-kassan måste nu allt oftare gå och söka socialbidrag. Vi vet att den vanligaste orsaken bland dem som kommer och söker ekonomisk ersättning från socialtjänsten är att de har blivit arbetslösa.
Vi måste göra någonting för att se till att våra socialsekreterare kan bemöta det på ett adekvat sätt. Akademikerförbundet SSR har föreslagit en handlingsplan för att komma till rätta med socialsekreterarnas situation och särskilt för hur de ska kunna arbeta med barn och ungdomar som är utsatta.
De konstaterar att det är en väldigt stor personalomsättning. Cheferna har väldigt kort erfarenhet från arbetet ute på fältet. De vill ha mer resurser, bättre kompetensmöjligheter och framför allt att regeringen, fack och arbetsgivare ska sätta sig ned och arbeta fram en handlingsplan. Är du beredd att anta en sådan, Maria Larsson?