Fru talman! Till Maria Larsson vill jag börja med att säga detta: Du talar om ett vuxenperspektiv. Vi har verkligen ett barnperspektiv i vår politik. Så sent som i går, Maria Larsson, röstade vi om ett rödgrönt förslag om att göra FN:s barnkonvention till lag i Sverige. Det röstade ditt parti och alla andra borgerliga partier med stöd av Sverigedemokraterna emot. Jag förstår inte varför vi inte kan göra barnkonventionen till lag så att den verkligen implementeras i Sverige. Norge har gjort det, och det borde vi också kunna göra.
Jag såg en opinionsundersökning från Novus där det konstateras att 80 procent av Sveriges socialsekreterare inom barn- och ungdomsvården upplever att de nu har ökade administrativa krav och att de får mindre tid för klientarbete. 70 procent av socialsekreterarna sade att de funderar på att söka sig bort från sitt arbete.
Just barn- och ungdomsvården - det som vi debatterar här i dag - håller tyvärr på att bli både ett ingångsyrke och ett genomgångsyrke. Det är ett yrke som man får som sitt första jobb, och man söker sig bort därifrån så fort som möjligt därför att det är så otroligt betungande. Man känner inte att man klarar av det som man borde klara av.
Det är därför vi i Vänsterpartiet delar synen i fackets förslag om att det behövs en handlingsplan där vi sätter oss ned gemensamt från politiken, från arbetsgivarna och från facket - professionen och de som arbetar med dessa viktiga frågor - och försöker lösa problemen. På så vis kan socialsekreterarna få bättre karriärmöjligheter och bättre kompetensutveckling, man kan ta ned den administrativa bördan och framför allt kan man kan se till att varje barn och ungdomar får det bemötande och den hjälp som de förtjänar.