Herr talman! Europaministern sade att vi skall gå
med i den europeiska unionen för att bidra till att
skapa monetär stabilitet i Europa.
Det råder ganska stor enighet i dag om -- bl.a.
skriver Konjunkturinstitutet om det i sin
höstrapport -- att det monetära samarbetet hittills i
de länder som knöt sig till valutasamarbetet lett till
att man i dessa länder fick högre räntor och
arbetslöshet än vad konjukturläget skulle
motiverat. Man kan säga att valutasamarbetet var
en sorts samordnad, arbetslöshetsskapande åtgärd.
Jag vill fråga: Varför tror Europaministern att den
kommande monetära unionen skall lyckas bättre
med att skapa monetär stabilitet och minskad
arbetslöshet?
Min andra fråga handlar om det tredje steget, som
Europaministern sade att vi kan vänta med att ta.
Men det är väl ändå så att vi som medlemmar
förbinder oss att arbeta för också det tredje steget,
med exempelvis Maastrichtfördragets regler om
överordnad inflationsbekämpning och förslaget att
Riksbanken inte skall få påverkas av riksdag och
regering.
Att man nu flaggar med att vi skall vänta med det
tredje steget och att man lägger
Riksbanksutredningens förslag på is, är inte det ett
taktikspel som går ut på att sopa en del splittrande
frågor inom Ja till EU-blocket under mattan?