Herr talman! Jag hoppas att den vilja som EG nu
visar att öka takten i förhandlingarna också skall
leda till att vi snabbare skall kunna nå fram till ett
bra förhandlingsresultat på de olika punkter som
Pär Granstedt nämnde.
Det ligger i själva förhandlingarnas natur att det
inte går att påskynda förhandlingarna och säga att
detta är ett överordnat mål. Vi måste nå ett bra
förhandlingsresultat på de enskilda punkterna. Jag
är den första att säga att jag vill ha dessa frågor ur
världen så snabbt som möjligt. Men ännu viktigare
är naturligtvis att nå ett tillfredsställande resultat på
dessa punkter.
Jag vill ha dessa frågor ur världen. Snus,
systembolag, fritidsfastigheter osv. är viktiga
frågor, men de får inte undanskymma de
övergripande frågorna. Det gäller t.ex. EG:s
betydelse för freden och friheten och möjligheten
att främja sysselsättning och välfärd. Det är de
övergripande frågorna som vi måste lyfta fram i
debatten. De skyms lätt av de förhandlingsfrågor
som vi måste, av naturliga skäl, tackla.
Det är vår ambition, och det speglas mycket tydligt
i det anförande jag höll i går, att mycket klart för
EG, liksom naturligtvis på hemmaplan, redovisa
var Sverige står i frågan om den ekonomiska och
monetära unionen och i frågan om utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Jag är helt övertygad om att våra markeringar klart
gick hem på EG-sidan i alla de delar som
reflekterar vår position i dessa punkter. Jag hade
också intrycket av att vårt budskap mottogs väl. Jag
grundar detta framför allt på att utrikesminister
Claes, företrädare för det belgiska
ordförandeskapet, både under överläggningarna
och uppenbarligen vid den efterföljande
presskonferensen sade sig räkna med att
förhandlingarna i dessa delar skulle kunna avslutas
före årsskiftet.