Fru talman! Jag talar om vittnesskydd i bred mening. Enskilda åtgärder kan aldrig vara lösningen.
Man kan ha olika förväntningar på vad anonyma vittnen ska kunna bidra med i en helhetskontext. Men det vi faktiskt vet, från till exempel Norge, är att det här möjligen är användbart i ett ytterst fåtal fall. Vi har beslutat att vi tycker att man ska titta på den här frågan förutsättningslöst. Men det finns uppenbara risker för att det blir kontraproduktivt, att många ställer upp det som ett ultimatum och använder att man vill vittna anonymt. I andra fall säger man att man inte minns någonting.
Det är inte det vi vill åstadkomma. Därför är de grundläggande reglerna viktiga. Den långsiktiga målsättningen måste vara att alla vittnen ska kunna lita på att det skydd som samhället kan erbjuda är tillräckligt. Det är ganska grundläggande. I dag finns det många åtgärder. Man kan ha en kontaktperson hos polisen, man kan få sina personuppgifter skyddade och man kan få en larmtelefon med gps-funktion, en inspelningsenhet och akustiskt larm. I särskilt allvarliga fall kan man få personskydd och möjligen också fingerade personuppgifter. Jag vet ett antal fall när det gäller allvarliga brott där vittnen har fått det.
Vi vill att det här arbetet ska förstärkas. Jag förstår inte varför man inte kan säga: Ja, regeringen måste förstärka det här arbetet.
Det handlar om att skyddsåtgärder bör utvecklas och sättas in i fler fall än i dag. Det är bristen på det som leder till att folk inte vittnar. De befintliga skyddsåtgärderna måste också utvärderas. Dessutom finns det behov av förbättrad information till vittnen och av att utveckla polisens arbete med risk- och hotbedömningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor
Jag undrar hur det som jag har nämnt nu tillgodoses. Jag kan nämligen inte se att det tillgodoses i dag. Och vad är det som enligt regeringen inte är önskvärt?