Fru talman! Jag vet inte om jag ska tacka för svaret. Jag vet mycket väl hur utredningsväsendet fungerar. Dessutom är ett särskilt uppdrag till Brottsförebyggande rådet inte någonting som faller inom utredningsväsendet. Det är någonting annat. Detta uppdrag gavs till Brottsförebyggande rådet den 13 december 2017; det är ganska nyligen.
Problemen har funnits under hela tiden från 2014 och framåt. Inte minst med tanke på hur varmt Annika Hirvonen Falk talar för dem som är drabbade, vilket jag har full förståelse för, frågar jag igen: Finns det skäl att utveckla skyddsåtgärder för dem som inte vågar berätta och inte vågar agera i domstol och att sådana ska kunna vidtas i fler fall än i dag? Finns det anledning att utvärdera skyddsåtgärderna? Är det möjligen så att det också finns anledning att utveckla polisens arbete med risk- och hotbedömningar? Om svaret är nej, säg det. Om svaret är ja, tala om vad regeringen tänker göra. Men hänvisa inte till olika förklaringar om hur utredningsväsendet fungerar när det inte ens är relevant. Jag vill ha ett svar på denna fråga, eftersom detta är helt avhängigt av hur vårt rättsväsen ska kunna fungera i framtiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Processrättsliga frågor
Det är en medborgerlig plikt att vittna. Om man uppfyller sin del av samhällskontraktet och vittnar, då måste man kunna förlita sig på det skydd man får från statens sida. Det räcker inte att se mellan fingrarna. Det finns människor som lever med fingerade personuppgifter i andra delar av världen i dag, som inte har någon möjlighet att komma tillbaka och som kanske också har mycket begränsade möjligheter att leva ett gott liv efter att de har varit exempelvis informatörer åt polisen. Detta är ett problem. Man måste kunna skydda människor. Jag önskar svar på frågorna.