Fru talman! Orsaken till den ekonomiska kris som
marinen har är att min företrädare,
försvarsminister Roine Carlsson, 1990 beställde tre
ubåtar som marinen inte ville ha. Samme
försvarsminister blev efter det att han avgått
konsult åt det företag som tillverkar de ubåtar som
han hade beställt.
Därutöver beställde samme försvarsminister, livligt
applåderad av vissa personer från Örebro län,
materiel, framför allt haubitsar, för 1,5 miljarder
kronor, som armén avstyrkte.
Vi arbetar nu inom Försvarsdepartementet med att
beta av de betydande kostnader som fanns. När det
gäller ansvarsfrågorna hoppas jag att alerta
riksdagsmän återkommer -- som det var på min tid
i konstitutionsutskottet -- till att titta på hur det här
har gått till. Vi skall på departementet delta i
upphandling av ubåtar och i att ta fram materiel.
I debatten här i kammaren vid 1992 års
försvarsbeslut tog socialdemokraternas talesman
Sture Ericson inte upp de marina problemen och
varnade inte för att något skulle ske.
Den här felplaneringen, som alltså beror på min
företrädares beslut, upptäcktes av oss på
Försvarsdepartementet i januari i år. Det var vi och
inga andra som ingrep för att få ordning och reda
på den marina ekonomin. Vad vi har gjort är att
redan i augusti ha ändrat det regleringsbrev som
styr verksamheten. Det innebär att färre människor
kommer att inkallas. Det innebär också att vissa
materielbeställningar skjuts på framtiden -- helt
inom försvarsbeslutets ram -- och slutligen, fru
talman, att en del av de fartyg som skulle utgå ur
organisationen under försvarsbeslutsperioden
utgår snabbare än vad vi först hade tänkt i
planerna. Det sistnämnda torde väl tillfredsställa
Sture Ericson, som ju vill skära ned förvaret med
rejäla belopp.