Fru talman! I höst är det tio år sedan FN:s barn-
konvention kom till. Sverige var en av påskyndarna
till konventionen. I dag är i princip alla länder anslut-
na till den. Konventionens budskap kan sammanfattas
i tre ord: Barn skall respekteras. Konventionen byg-
ger på fyra grundläggande principer: förbud mot
diskriminering, barnets bästa, rätten till liv och ut-
veckling samt rätten att uttrycka sina åsikter.
När Sverige ratificerade konventionen om barnets
rättigheter åtog vi oss att även rapportera till FN:s
kommitté för barnets rättigheter. I september 1997
lämnade Sverige sin andra rapport om hur vi uppfyl-
ler förpliktelserna enligt barnkonventionen. Rappor-
ten har nu behandlats vid ett möte i januari i år mellan
Barnrättskommittén och svenska regeringsrepresen-
tanter under ledning av statssekreterare Hans Svens-
son i Socialdepartementet.
Kommitténs kommentarer till Sverige spänner
över flera områden och har olika karaktär. Vi fick
både beröm och riktningsangivelser. Men det fanns
också kritik som vi måste ta fasta på. Trots att kom-
mitténs slutsatser ännu inte är slutliga finner jag det
angeläget att i korthet informera kammaren dels om
mötet i Genève, dels om kommitténs synpunkter och
rekommendationer samt om regeringens åtgärder som
dessa föranleder.
FN-kommittén ser oss som ett föregångsland när
det gäller att genomföra barnets rättigheter. Kommit-
tén var angelägen om att få ta del av vårt arbete, de
problemområden vi har identifierat och hur vi har valt
att gå vidare i arbetet med att genomföra barnkon-
ventionen. Detta innebär å andra sidan att kommittén
ställer högre krav på Sverige än på andra länder.
En fråga som inledningsvis ställdes vid mötet var
hur Sverige hade hanterat frågan om inkorporering av
barnkonventionen. Delegationen redogjorde för riks-
dagsbeslutet 1995, som innebar att riksdagen avvisa-
de yrkande om inkorporering, svensk rättstradition
när det gäller internationella konventioners införli-
vande i svensk lagstiftning samt Barnkommitténs
genomgång och slutsatser.
Skälet till att inte inkorporera barnkonventionen
är bl.a. att konventionen innehåller många relativt
vaga formuleringar och ett inte obetydligt inslag av
målsättningsartiklar som siktar till ett gradvist ge-
nomförande och är svåra att direkt tolka av domstolar
och myndigheter. Regeringen anser i likhet med
Barnkommittén att tolkningen av barnkonventionen
bör göras av riksdagen för att rättigheterna i barnkon-
ventionen skall slå igenom på bästa sätt. I anslutning
till detta ställdes också frågan om Sverige överväger
att införa en s.k. Children s Code, dvs. en särskild
barnlag. Delegationen svarade nej på den frågan.
Kommittén återkom inte heller till den i sina kom-
menterande slutsatser.
I sammanhanget är det värt att nämna att kom-
mittén i sina slutsatser uttrycker uppskattning över att
Sverige tillsatte en parlamentarisk kommitté, Barn-
kommittén, med uppgift att göra en bred översyn av
hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till
barnkonventionens principer och bestämmelser. Re-
geringens uppfattning är att Barnkommitténs betän-
kande utgör ett värdefullt dokument när det gäller
tolkningen av Sveriges åtaganden enligt barnkonven-
tionen. Barnkommitténs arbete har också haft stor
betydelse för det löpande lagstiftningsarbetet i Rege-
ringskansliet.
Sverige får också beröm för sitt internationella ar-
bete när det gäller att bekämpa kommersiell sexuell
exploatering av barn, och regeringens antagande av
den nationella handlingsplanen välkomnas särskilt. I
det internationella utvecklingssamarbetet får vi beröm
för att vi är en av de få stater som uppnår och över-
träffar Förenta nationernas mål om att avsätta 0,7 %
av bruttonationalprodukten till bistånd. Kommittén
uppmanade också Sverige att ta ledningen i detta
arbete. Även våra ansträngningar att ordna med ut-
bildning om mänskliga rättigheter och barnets rättig-
heter för såväl UD- som Sidapersonal välkomnas av
kommittén. Jag vill här passa på att nämna att en
liknande utbildning om barnkonventionen på sikt
skall erbjudas all personal inom Regeringskansliet.
FN:s barnrättskommitté uppskattar även de an-
strängningar som Sverige har gjort för att genomföra
kommitténs tidigare rekommendationer vad avser
förbättrad överensstämmelse mellan barnkonventio-
nen och bestämmelserna rörande unga lagöverträdare,
bl.a. när det gäller ändringen i kriminalvårdslagen
och den nya frihetsberövande påföljden - sluten ung-
domsvård.
Genomgående i kommitténs frågeställningar var
relationerna mellan makro- och mikroperspektivet. Vi
talar mycket om lagstiftningen, men hur har barn det
egentligen? Hur följer vi upp barns situation, hur vet
vi att intentionerna följs? Hur ser vi till att barn inte
diskrimineras utifrån var i landet de bor? Hur får vi
kommunerna att följa barnkonventionen? Detta är
mycket relevanta frågor som vi noga skall följa.
Det är regeringen som skrivit på barnkonventio-
nen, och det är därmed regeringens ansvar att vi lever
upp till den. Samtidigt är kommuner och landsting
ansvariga för de flesta frågor som berör barn och
ungdomar; skola, barnomsorg, socialtjänst, kultur-
och fritidsaktiviteter m.m. Därför är möjligheten att
uppfylla konventionen helt beroende av kommuners
och landstingens vilja och ambitioner att leva upp till
barnkonventionen.
Den kanske viktigaste synpunkten från kommittén
var just att staten bättre måste kontrollera vad som
händer på lokal nivå. Kommittén uttrycker också en
oro över hur det tidiga 1990-talets budgetnedskär-
ningar har slagit mot barnen och rekommenderar att
regeringen ser över nedskärningarnas konsekvenser.
I den proposition om en strategi för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige som regeringen i somras
lämnade till riksdagen understryks kommunernas och
landstingens ansvar för att leva upp till barnkonven-
tionen. I regeringens strategi ligger därför att utveckla
riktlinjer för hur barnkonsekvensanalyser kan göras.
Diskussioner pågår med bl.a. Kommunförbundet,
Barnombudsmannen och Ekonomistyrningsverket om
hur vi på bästa sätt skall finna och utveckla verktyg
och modeller för uppföljning av hur olika beslut som
berör barn också påverkar barn.
Regeringen har vidare för avsikt att i höst lägga
fram en skrivelse till riksdagen med en analys av
barnfamiljernas ekonomi för att få ett bättre underlag
att bedöma hur de senaste årens nedskärningar har
påverkat barn och deras familjer. Dessutom skall
effekterna av 1990-talets ekonomiska kris, inte minst
för barn och ungdomar, utvärderas av en nyligen
tillsatt forskargrupp.
I regeringsförklaringen uttryckte regeringen att
barnkonventionen skall efterlevas och att alla rele-
vanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de
påverkar barnens situation. Konkret innebär det nu att
vi har inrättat en samordningsfunktion, där jag är
ansvarig för att barnkonventionens perspektiv finns
med i alla beslut där det är berättigat.
En annan fråga som kommittén återkom till flera
gånger vid mötet, och även i sina slutsatser, är Barn-
ombudsmannens mandat och funktion. Eftersom
denna fråga är under utredning avvaktar regeringen
utredningens resultat, vilket skall redovisas senare i
vår. Dock understryks i kommitténs synpunkter be-
hovet av ett tydliggörande av BO:s uppgifter men
samtidigt också hur viktig Barnombudsmannen är.
Många länder vill införa en liknande institution.
Jag vill i det följande särskilt kommentera några
av de frågeställningar som kommittén lyfte fram i
sina kommenterande slutsatser och som också redovi-
sats i svenska medier.
Rätt till barnomsorg för barn till arbetslösa:
Barnkonventionen slår fast att staten skall säkerställa
att barn till förvärvsarbetande föräldrar får den barn-
omsorg som de är berättigade till. Sverige har genom
ett målmedvetet och framgångsrikt arbete byggt upp
en barnomsorg med det dubbla syftet att dels ge barn
en stimulerande pedagogisk verksamhet för utveck-
ling och lärande, dels göra det möjligt för föräldrar att
förena förvärvsarbete med föräldraskap. I stort sett
alla kommuner kan i dag uppfylla lagstiftningens
intentioner och tillhandahålla barnomsorg tre fyra
månader efter det att man ansökt om plats. Målet om
full behovstäckning enligt lagstiftningen är därmed
uppfyllt.
Regeringen vill dock ta ytterligare steg och på sikt
ge alla barn - också den mindre andel som i dag inte
får del av barnomsorgen - rätt till förskola från tidig
ålder. Frågan om förskola till arbetslösas barn har hög
prioritet.
Gömda barn: Regeringen är också mycket be-
kymrad över situationen för de barn som lever gömda
efter avslag på asylansökan. Frågan om de gömda
barnen innehåller flera svåra dilemman. Socialstyrel-
sen och Statens invandrarverk fick därför i maj förra
året i uppdrag att se över situationen för dessa barn.
Den studien skall redovisas senare under våren.
Statslösa barn: I dag har medborgarskapskom-
mittén överlämnat sitt betänkande till regeringen. Den
hade bl.a. i uppdrag att se över de statslösa barnens
situation utifrån barnkonventionens artikel 7. Rege-
ringen kommer nu att bereda frågan i vanlig ordning.
I år är det som sagt tio år sedan barnkonventionen
kom till. Detta kommer regeringen att uppmärksam-
ma på flera sätt, både genom informationsinsatser
kring konventionen och genom en stor konferens i
november.
Avslutningsvis vill jag betona att förverkligandet
av barnkonventionen är en ständigt pågående process.
I denna process spelar FN-kommitténs slutsatser en
viktig roll för oss i Sverige när det gäller att ta ställ-
ning till hur vi i fortsättningen skall gå vidare. Kom-
mitténs synpunkter skall i första hand ses som ett
värdefullt bidrag till den livliga diskussion som förs i
Sverige när det gäller att genomföra barnets rättighe-
ter.
Arbetet för barnets bästa är allas ansvar. En viktig
fortsättning i detta arbete är därför morgondagens
uppföljningsmöte för att diskutera FN-kommitténs
kommentarer som jag inbjudit frivilligorganisationer-
na och Barnombudsmannen till.