Fru talman! Jag tänkte betona vuxnas ansvar och
brott mot barnkonventionen.
Jag delar inte den uppfattning som tidigare talare
har framhållit att kommittén har tolkat uppdraget fel,
utan jag tycker att den har tolkat det rätt. Den lyfter
fram att de nedskärningar som har genomförts i Sve-
rige under 90-talet har påverkat vardagen för barn och
ungdomar. Redan när den förra svenska rapporten
behandlades av FN-kommittén 1993 uppmanade
kommittén regeringen att tillse att kommunala bespa-
ringar genomförs med tillbörlig respekt för barnets
bästa, i synnerhet såvitt avser barn från de mest ut-
satta grupperna. Jag blir glad att höra att vi 1999 nu
äntligen får en samordningsfunktion.
Då undrar jag om det blir så att den här funktio-
nen också kommer att kunna granska alla regerings-
förslag ur ett barnperspektiv.
Jag undrar om vi också kommer att få barnkon-
sekvensdirektiv till alla utredningar, så som vi har
jämställdhetsdirektiv.
Sedan undrar jag vilka som kommer att få den här
utbildningen. Enligt mig är det finansen i det här
huset som behöver mest utbildning, och det är kom-
munstyrelsernas ordförande som behöver mycket
utbildning. Det är där som spelreglerna och förutsätt-
ningarna för arbetet sätts upp, och sedan får skola och
barnomsorg anpassa sig.