Fru talman! Jag hade väl i och för sig inte väntat
mig att samarbetet mellan partierna hade gått så långt
att Marie Engström var tvungen att gripa in och svara
på interpellationen. Men det är tillåtet, och jag re-
spekterar det.
Sedan vill jag säga till finansministern att jag har
läst hela detta protokoll. Det är beroende på att fi-
nansministern tycks tro att problemet är löst som jag
på nytt tar upp frågan. Problemet är inte löst.
Sedan leker man med statistik och säger att det
bara är ett fåtal som inte har fått F-skattsedel. Jag
förmodar att statistiken visar att de två fall som jag tar
upp har fått F-skattsedel. Man ställer sig frågan: Hur
många är det som har fått bråka med skattemyndig-
heten innan de har fått?
Konsumentperspektivet är ju intressant. Vi kan ta
avbytarverksamheten som exempel. Där är det bön-
derna som är konsumenter. Jag är helt övertygad om
att de svenska bönderna är bättre på att bedöma vem
man skall ha som avbytare än vad Riksskatteverket
och skattemyndigheterna är. Jag är helt övertygad om
detta. Skattemyndigheten behöver inte pröva och
certifiera den som skall bli avbytare i bondeverksam-
het.
Om vi vill ha nyföretagande och klara arbetslös-
hetsproblemen är det väl i alla fall rimligt att man inte
krånglar med dem som vill bli företagare när det
gäller en sådan enkel fråga som F-skattsedel.
Jag delar helt uppfattningen att vi skall ha det. Om
man missköter sig skall den dras in. Men döm inte i
förväg! Se till att alla som vill också får! Om de inte
sköter sig kan man dra in den. Men skattemyndighe-
ten skall inte vara den som prövar huruvida vederbö-
rande är lämplig eller inte. Där kommer konsument-
perspektivet in. Det är konsumenten, den som man
betjänar, som också skall göra bedömningen.