Herr talman! Här behandlar vi den årliga utvärde-
ringen av statens upplåning och skuldförvaltning för
perioden 1997-2001. Utskottet föreslår att skrivelsen
ska läggas till handlingarna. Och jag yrkar bifall till
förslaget samt avslag på reservationerna.
Statens upplåning och skuldförvaltning är väl inte
precis det som man kommer att tala mest om vid
höstens alla torgmöten. Men det är en stor och viktig
fråga när man ser på hur mycket pengar som är in-
blandade. År 1996 uppgick statsskulden till 1 439
miljarder kronor. År 2001 hade den sjunkit till 1 176
miljarder kronor.
Och alla vet vid det här laget att "den som är satt i
skuld är inte fri". Det kostar att ha stora lån. Ränte-
betalningarna på statsskulden uppgick till drygt 81
miljarder kronor för 2001, vilket är 9 miljarder kronor
lägre än året före. 81 miljarder kronor är svindlande
mycket pengar. Det är lika mycket som hela barnom-
sorgen kostar under två år.
Lånebehovet har trots dessa enorma summor
minskat successivt, främst till följd av en snabbare
ekonomisk tillväxt och en sanering av statsbudgeten.
Fr.o.m. 1998 var lånebehovet åter negativt, dvs. stats-
budgeten visade knappt överskott. Överskott har vi nu
haft under de senaste fyra åren.
Det vi ska göra här i dag är att bedöma den utvär-
dering som regeringen har gjort av hur väl Riksgälds-
kontoret lyckats med sitt uppdrag. Utskottet anser att
vi med godkännande kan lägga skrivelsen till hand-
lingarna.
De borgerliga partierna är inte nöjda med förvalt-
ningen av statsskulden.
Riksgäldskontoret har försökt väga risken med en
för hög valutaskuld mot risken att en amortering sker
till en oförmånlig kurs och reducerade amorterings-
takten under 2001 av kostnadsskäl. Den svenska
kronan framstod som svag samtidigt som fundamen-
tala faktorer i den svenska ekonomin talade för en
långsiktigt starkare krona. Riksgäldskontoret bedöm-
de vidare att tillfälliga faktorer, som den svaga
börsutvecklingen och förväntningar om strategiska
omallokeringar till utländsk valuta, låg bakom kro-
nans svaghet. Då dessa tillfälliga effekter klingat ut
bedömdes således att kronan skulle förstärkas under
de närmaste åren och att en långsammare avbetal-
ningstakt i detta läge skulle minska kostnaderna i
skuldförvaltningen.
De beslut som Riksgäldskontoret fattade förefaller
ha vilat på stabil grund. Riksgäldskontorets bedöm-
ningar om kronans utveckling är rimliga, och för-
väntningarna om minskad kostnad för skuldförvalt-
ningen torde ha infriats.
Under förutsättning att kronförsvagningen under
2001 kan ses som tillfällig, bedömer utskottet att
fördröjningen av amorteringen av valutaskulden var
kostnadsmässigt motiverad.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en dju-
pare utvärdering bör anstå tills en längre utvärdering-
speriod föreligger.
För övrigt kan vi glädja oss åt att kronan har
stärkts under den senaste tiden.
Herr talman! I debatten om det förra betänkandet
diskuterade vi konkurrensneutralitet. Där framförde
de borgerliga partierna hur viktigt de tycker att det är
med konkurrens inom den kommunala sektorn. Jag
tycker också att det är viktigt med konkurrens inom
den statliga sektorn och då särskilt när det gäller
hushållssparande.
Riksgäldsspar riktar sig till hushållen och har till
sin konstruktion stora likheter med vanligt bankspa-
rande. De fyra borgerliga partierna anser att det är
olämpligt att Riksgäldsspar är ett alternativ på en
konkurrensutsatt marknad.
Regeringens mål för upplåning på hushållsmark-
naden är att uppnå största möjliga kostnadsbesparing
i förhållande till alternativa upplåningsformer på
bank- och obligationsmarknaden. Under uppbygg-
nadsskedet av Riksgäldsspar uppstod kostnader som
belastade resultatet. Men sedan 1999 uppvisar spar-
formen positiva resultat och, särskilt under 2001,
stigande volymer.
Regeringen anser att det är viktigt att Riksgälds-
spar ges tid att utvecklas till en attraktiv sparform på
den svenska sparmarknaden, inte minst för att konto-
ret ska kunna uppnå stabilitet i upplåningen från hus-
hållen.