Herr talman! När man studerar regeringens skri-
velse med beskrivning av statsskuldshanteringen och
mål och riktlinjer för statsskuldspolitiken får man
liksom en känsla av att regeringen ägnar sig åt samma
typ av spaning efter en förbättrad kronkurs som man
gör när det gäller konjunkturen.
Det ligger inte inom ramen för den här diskussio-
nen, men tyvärr verkar man i regeringen - det finns
ingen representant för den här - tro att det är genom
att liksom spana på tänkbara förändringar och hoppas
som det blir en förändring, i stället för genom att ägna
sig åt det som faktiskt är regeringens och politikens
uppgift. Den uppgiften är att skapa förutsättningar för
en ökad växtkraft som varaktigt skulle påverka även
kronkursens utveckling. Man kan inte bara förlita sig
på utifrån kommande förändringar och fromma för-
hoppningar.
Under senare tid har kronkursen förstärkts, men
det är ju inte ett resultat av den politik som förs, utan
det är ett resultat av andra, yttre förändringar. Man
kan inte bygga målen på att man, så att säga, ska
kunna hoppas fram en varaktig förstärkning av kron-
kursen.
I övrigt, för att inte trötta talmannen och övriga
närvarande ledamöter, vill jag, med instämmande i
det som Lena Ek och Anna Åkerhielm har framfört
beträffande både statsskuldspolitiken i stort och Riks-
gäldsspar som en något mindre fråga, säga att jag
givetvis står bakom innehållet reservationerna, men
för egen del yrkar jag inte bifall till någon av dem.