Herr talman! Det här betänkandet handlar som
sagt om statens upplåning och skuldförvaltning. Äm-
net är minst sagt både abstrakt och teoretiskt, men
inte desto mindre har det stor betydelse för den vanli-
ge medborgaren. Statsskuldens storlek är faktiskt
något som intresserar och som man undrar över och
ställer frågor om när man kommer ut på olika ställen i
landet. Man har en mycket bestämd uppfattning.
Det mål och den beslutsstruktur för statsskulds-
politiken som redovisas i skrivelsen gäller sedan
1998. Det är regeringen som anger riktlinjer för
statsskuldens sammansättning och löptiden, och det
är Riksgäldskontorets styrelse som omsätter dessa
riktlinjer i strategiska beslut och operativ förvaltning.
Sådan är arbetsfördelningen.
Regeringens beslut om riktlinjer för de tidigare
åren i utvärderingsperioden innebar att statsskuldens
fördelning på olika skuldslag låg fast. Inför 2001
beslutade man däremot att valutaskuldens andel av
statsskulden skulle minska under de tre kommande
åren.
Nu blev det inte så. På grund av kronans svaga
ställning utvecklades valutaandelen i motsatt riktning
under våren, och regeringen fick i stället i juli månad
justera ned amorteringsriktmärket, och Riksgälden
fick, till skillnad från tidigare etablerad praxis, i upp-
drag att väga in kronkursen vid beslut om amorte-
ringstakt.
Hur slår då detta, inte minst mot allmänheten? Jo,
det man redan hade märkt inför planeringen av som-
marsemestrar och i många fall redan tagit konsekven-
serna av - med en svag krona kan man nämligen inte
resa så långt - fick nu ett helt annat ansikte. Kronans
svaga ställning fick större konsekvenser än det egna
semestermålet.
Herr talman! Vi har i en gemensam borgerlig re-
servation, nr 1, vilken jag redan nu yrkar bifall till,
velat peka på just problematiken, svårigheten och
sårbarheten. Den svenska kronan har kontinuerligt
försvagats sedan 1996. Kronan har fortsatt att försva-
gas, trots att inflationen i Sverige inte har varit högre
än i omvärlden. Det tyder på ett bristande förtroende
för tillväxtkraften i den svenska ekonomin. Det är
mot den bakgrunden märkligt att regeringen sätter
mål för statsskuldspolitiken som bygger på en oför-
ändrad eller förstärkt kronkurs.
Som vi ser det bör målen för valutaamorteringen
utformas i överensstämmelse med hur den ekonomis-
ka politiken förs. Alternativt bör amorteringstakten
för valutaskulden bedömas utifrån det statliga lånebe-
hovet och inte efter kronkursens utveckling.
Herr talman! I ytterligare en reservation utvecklar
vi våra synpunkter på Riksgäldsspar. Det är tidigare
kända ställningstaganden. I skrivelsen framgår det att
regeringen menar att Riksgäldsspar ska ta markands-
andelar för att kompensera för nedgångar i premieob-
ligationer.
Vi för vår del menar att denna sparform, som ju
vänder sig direkt till hushållen och som har stora
likheter med vanligt banksparande, bör avvecklas så
fort som möjligt. Vi anser att det är olämpligt att en
statlig myndighet som Riksgäldskontoret agerar som
en aktör bland flera på en konkurrensutsatt marknad.
Det ligger, som vi ser det, utanför Riksgäldskontorets
huvuduppgifter och fyller ingen direkt funktion när
det gäller statsupplåning och skuldförvaltning.
Jag har redan tidigare yrkat bifall till reserva-
tion 1.