Herr talman! Trafikutskottet diskuterar fossilfria transporter. Det är bra att vi gör det och ser tvärsektoriellt på de olika transportslag som utskottet har att bereda inför riksdagsbeslut. Vi tar upp miljöperspektivet och hur vi ska kunna ställa om, och vi talar om det faktum att en väldigt stor andel av den transportapparat vi har i vårt land är beroende av fossila och därmed klimatskadliga drivmedel.
Målet, som vi också är överens om politiskt i en väldigt stor majoritet i den här kammaren, är att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. Dit är det drygt tolv år, och 70 procent är relaterat till 2010 års nivå. Det är alltså en mycket hög ambition som det finns en politisk enighet om, vilket är bra.
Det vi diskuterar är ju metoderna, och för att det ska vara möjligt att nå det här mycket ambitiösa målet krävs det en rad kraftfulla verktyg.
Man brukar säga att en elefant äter man i bitar, och Centerpartiet menar att om målet om en helt fossiloberoende fordonsflotta 2045 ska vara möjligt att tugga i sig ska vi redan till 2020, det vill säga om drygt två år, ha en ambition om 30 procent förnybar energi i den svenska transportsektorn. Det är en hög ambition, men den är möjlig att nå om vi gör rätt saker och gör dem raskt. Förmodligen är det så vi når slutmålet.
Utmaningarna i transportsektorn är många och skulle kunna uttryckas i två grova delar. Det handlar om att minska utsläppen på de fordon som redan trafikerar räls, vägar, luftfart, sjöfart etcetera, för de kommer att fortsätta rulla, flyta och flyga i många år framöver. Det kan då ske genom att vi ger dem starka incitament att byta bränsle.
Den andra utmaningen är att de nya fordon som kommer till i hög takt väljs rätt och att de är de mest klimateffektiva alternativ som finns.
Då är förmodligen, herr talman, styrmedel som skattebefrielse för biodrivmedel, differentierad fordonsskatt och supermiljöbilspremien saker som har bidragit till förbättringar. Men takten i omställningen är inte tillräckligt hög, och fler av de alternativ som nämnts här i debatten måste in.
Det finns en sak som är mycket viktig att minnas när vi diskuterar transporter och klimat. Det är att det inte är transporterna som sådana vi vill komma åt och stoppa utan att det är utsläppen som kommer från en transport som måste stoppas. Här vill jag upprepa vad Jessica Rosencrantz sa, att här går det en ideologisk skiljelinje mellan vänsterpartierna och Alliansen. Vänsterpartierna hemfaller alltför ofta till att angripa själva transporten i stället för att titta på vad som kommer ur avgasröret eller vad som händer vid energialstrandet som driver transporten.
En helt fossiloberoende fordonsflotta är ett ambitiöst men nödvändigt mål. Det inrymmer också en stor möjlighet för vårt land och vår industri att ta ledningen i en global omställning. Det är ju självklart inte bara Sverige som håller på att ställa om, utan det finns internationella åtaganden från årsskiftet som gör att hela världen letar möjligheter och förutsättningar för en omställning.
I synnerhet vi som sitter i riksdagens trafikutskott vet att svensk miljöteknik och fordonsteknologi redan nu är och också fortsatt kan vara en exportframgång som bereder vägen för miljövänliga transporter världen över. Det handlar om teknologin i fordon, produktion av biodrivmedel och råvaror från svenska skogs- och åkerbaserade arealer. Det kan också handla om smartare och bättre logistiska lösningar, så att de fem transportslagen samverkar på ett mer effektivt sätt.
Mobilitet och tillväxt är förenligt, också att vara klimatsmart. Det är vägen fram till en fortsatt god ekonomisk tillväxt, som i sin tur leder till välstånd.
Ett hot, herr talman, mot utvecklingen för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta är de idéer som vi har berört i den tidigare debatten om en nationell och avståndsbaserad vägslitageavgift eller kilometerskatt för tunga landsvägstransporter som regeringen Löfven/Lövin fortfarande umgås med. I kammaren finns det en stor och stabil politisk majoritet för att ställa om den svenska fordonsflottan till något miljösmart. En kilometerskatt skulle självklart vara en mycket effektiv stoppkloss för denna gemensamma ambition.
Det hedrar Karin Svensson Smith att hon står upp för kilometerskatten. Jag delar inte hennes uppfattning, men hon står i alla fall upp för den uppfattning som omfattas av regeringen. Det vore välgörande om även Socialdemokraterna kunde viska lite högre om vad som händer med den omprövning av kilometerskatten som just nu pågår i Regeringskansliet.
Omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta omfattar självklart alla transportslag och stannar inte vid själva vägfordonen. Omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem är en av de största utmaningar vi står inför på hela det politikområde som vi i trafikutskottet har att hantera. Centerpartiets mål och riktning i det arbetet är att Sverige också fortsatt ska vara ett grönt, industriellt väl utvecklat föregångsland.
Herr talman! Det finns skäl att påminna om att alliansregeringen vidtog ett antal angelägna åtgärder för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen inom transportsektorn och för att också främja en fossiloberoende fordonsflotta. Under Centerpartiets och Alliansens tid i regering ökade andelen förnybara bränslen i svensk transportsektor nära fyra gånger, och målet som sattes upp om att nå 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 uppnåddes med råge och långt, långt tidigare. Dessvärre kan vi konstatera att takten i omställningen numera har stannat av.
För att vi ska kunna nå målet i Miljömålsberedningen, som utgörs av en stor parlamentarisk majoritet i denna kammare, att Sverige ska vara klimatneutralt till 2045 krävs fler insatser. Människor och industri kommer att efterfråga resande och transporter. Centerpartiet och Alliansen är övertygade om att en ökad mobilitet för människor och varor går att förena med den höga ambitionen klimatneutralitet till 2045.
Ekonomisk tillväxt och klimathänsyn är förenligt och är den rätta vägen att gå för att komma till rätta med världens utmaningar på miljö- och klimatområdet. Det är en stor möjlighet för oss som industri- och exportnation. Men då får vi inte diskutera, hantera eller riskera att lägga fram förslag som blir stoppklossar, som exempelvis skatt på avstånd eller en kilometerskatt, eftersom det utgör ett hot mot omställningen. Det är ett hot om vi ska få fram det vi ska driva fordonen med i stället för rysk importerad fossil olja om vi inte ens skulle kunna nämna skogen i samband med en avståndsbaserad kilometerskatt.
Herr talman! När vi diskuterar fossilfrihet och transporter finns det skäl att nämna att regeringen även i detta betänkande föreslås få ett tillkännagivande riktat till sig. Det handlar denna gång om hur vi utvecklar den för landet så viktiga luftfarten eller flyget. Mot linjen att vi ska ha en heltäckande, effektiv och miljövänlig flygtrafik reserverar sig i detta betänkande Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Vad man i sak reserverar sig mot är att sjösätta lämpliga åtgärder och styrmedel för att främja användningen av biodrivmedel i luftfarten, bland annat att undersöka möjligheten att differentiera start- och landningsavgifter baserat på bränsle. Man reserverar sig även mot att skynda på processen för ett gemensamt europeiskt luftrum, som skulle innebära rakare och effektivare trafikvägar och därmed färre flygtimmar och minskade utsläpp. Vidare reserverar man sig mot att införa ett globalt styrmedel för klimatutsläpp från internationellt flyg, som redan finns framförhandlat av den internationella luftfartsorganisationen ICAO.
Samtidigt som man reserverar sig mot detta aviserade man så sent som i går i vårändringspropositionen att man avser att återkomma till riksdagens kammare med en flygskatt.
Sammantaget vill jag uppmana regeringen att ompröva - och jag förutsätter också att den gör det - sitt beslut om att införa en ur miljösynpunkt väldigt ineffektiv och ur transportsynpunkt rent skadlig nationell flygskatt. Självklart måste regeringen lyssna på kammarens majoritet innan man lägger fram förslag som saknar stöd.
Till sist, herr talman, ett par ord om sjöfarten. 90 procent, nio av tio ton, av världens handel sker via internationella sjötransporter. Skandinavien och Sverige är ju omgivet av vatten. Sjöfartsnäringen är därför av en mycket central betydelse för vårt välstånd och vår handel. Sjöfarten har också förutsättningar att vara mycket miljövänlig som transportform.
Centerpartiet anser att Sverige genom en stark svenskflaggad handelsflotta, som även ligger i framkant i arbetet med lägre svavelutsläpp och minskad klimatpåverkan, kan påverka utformningen av de internationella reglerna för sjöfarten och dess anställda. Genom ett mycket mer aktivt internationellt samarbete än det vi ser i dag skulle Sverige kunna stärka sjöfartens fördelar ytterligare.
Ett aktivt arbete för minskade utsläpp från sjöfarten har utförts under de senaste åren, men mer behövs. Internationell påverkan, samarbete och strategier är förutsättningar för att klara omställningen för den här typen av tunga transporter. Energianvändningen i sjöfarten behöver effektiviseras och klimatpåverkan minskas.
Nästa steg är självklart att arbeta för att även sjöfarten inkluderas i handelssystemet med utsläppsrätter. Enligt min och Centerpartiets syn på detta med transporter och utsläpp är det alltid den som släpper ut någonting som ska stå för kostnaden för att reducera eller stimuleras till att ta bort utsläppen. Självfallet är förnybara drivmedel möjliga att applicera också inom sjöfarten.
Jag står givetvis bakom Alliansens och Centerpartiets yrkanden kopplade till betänkandet, men här och nu yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 15.
I detta anförande instämde Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (båda M) samt Robert Halef (KD).