Fru talman! Den sista frågan handlar om det som brukar kallas för gula fack. Tycker vi att man ska kunna använda sådana och slira kring avtal och så vidare? Nej, det tycker vi inte.
Jag tycker att Birger Lahti har rätt i att det finns stora vinster med den svenska modellen. Industrin är ämnet för debatten här. Vi kan se att många industriföreträdare brukar lyfta fram att Sverige har en välfungerande arbetsmarknadsmodell. När man jämför konkurrenskraften och ser hur det funkar i Sverige visavi Tyskland och Frankrike säger de att den svenska modellen är ett under av flexibilitet, möjligheter till omställning och liknande. Detta är något som vi naturligtvis måste vårda och värna.
I Göteborgs hamn har vi en situation där det finns konkurrerande fackföreningar. Det normala är att man kan använda stridsåtgärder för att framtvinga ett kollektivavtal. Det är fullt rimligt. Lika rimligt är att man efter det att man har tagit i hand har fredsplikt.
Situationen i Göteborgs hamn har varit att det har funnits en grupp som inte har respekterat detta fundament på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivarna har tecknat kollektivavtal och är överens om löner och andra villkor. Man borde få en arbetsplikt men får det inte. Enligt analysen från Damvad Analytics har kostnaden för näringslivet under 2017 varit 4,5 miljarder kronor.
Sedvanliga instrument som medling har använts men inte fungerat. Då kan man agera olika. Jag tycker att det rimliga är att vi som politiker tittar på hur vi kan göra för att undvika en sådan situation som så menligt påverkar den svenska industrin och övriga näringslivet.
Då är frågan: Vad vill Birger Lahti och Vänsterpartiet? Tycker ni att det är rimliga konsekvenser med 4,5 miljarder kronor i ökade kostnader för svenskt näringsliv under 2017? Rimligen handlar det om viktiga industrijobb i Sverige.