Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och att göra ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör utforma politiken så att den tillhandahåller grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att svensk industri ska kunna växa och nå sin fulla potential.
I den skrivelse som vi diskuterar i dag konstaterar regeringen att industrin genomgår en strukturomvandling, och det är ganska självklart. Jag skulle vilja påstå att det inte bara är industrin som gör det. Det är vi som samhälle och vi som människor som genomgår den omvandlingen också. Vi blir mer digitala, vi blir mer globala och vi blir mer kunskapsdrivna. Det ställer nya krav, inte bara på industrin utan även på oss människor och på samhället. Jag menar att det är någonting som vi måste ta i beaktande framöver och inte bara just i dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri
Jag menar att regeringens nyindustrialiseringsstrategi har varit och är ett bra steg på vägen för att uppmärksamma fortsatt behov av en stark och livskraftig industri i Sverige. Sverige behöver industri som är internationellt konkurrenskraftig. Den behöver vara konkurrenskraftig inte bara i form av god kvalitet och innovationer, utan även skattetrycket måste vara konkurrenskraftigt gentemot andra nationer. Minskad lönsamhet hämmar svensk industris konkurrenskraft. Ett steg mot en stärkt industri bör därför vara att stärka de generella näringsvillkoren för industrin. Även de ekonomiska villkoren måste finnas med i detta. Likartade skatteregler som är globala och administrativa bördor som är likartade inom Europa tror jag är viktiga pelare för att svensk industri fortsatt ska vara konkurrenskraftig.
Industrin, liksom näringslivet i stort, är beroende av goda ramvillkor och grundförutsättningar för att driva företag och utveckla verksamhet i Sverige. Detta inkluderar lagar, regler och skatter, men också energiförsörjning och infrastruktur.
Därför är det lite svårt att förstå att regeringen väljer att, samtidigt som man har lagt fram denna strategi för industrin, som i stora delar är mycket bra, inte ta tag i de problem som företagare möter varje dag genom en trög administration av tillstånd, höga avgifter och allt högre skatter.
Regelförenklingsarbetet är något som alla företagare talar om, och det är önskvärt att man tar tag i det. Men den här regeringen har valt att strunta i att lämna alla propositioner till Regelrådet för granskning, vilket gör det svårt att svara på frågan om de förslag som läggs fram verkligen förenklar för företagen eller om de rent av försvårar för företagen.
Samtidigt vet vi att konsekvensbeskrivningarna i propositioner är bristfälliga. Även det gör att man ibland har svårt att överblicka konsekvenserna för företagen, alldeles oavsett om de jobbar bara inom landet eller internationellt.
Alliansregeringen talade ofta om en regel in och en ut, och Regelrådet skulle vara en sådan instans som kunde beräkna detta. Upplevelsen i dag hos många är snarare att det matas in nya regler men aldrig tas bort några.
Jag tror att vi alla är överens om att de mindre industriföretagen har stor betydelse, särskilt för de små orterna runt om i Sverige. En ändring av 3:12-reglerna skulle kunna minska svårigheterna att få generationsskiften att fungera eller skulle kunna hjälpa andra att investera. Det är något som denna regering skulle ha haft möjlighet att göra just när det gäller generationsskiftena, men man avstod från att göra detta.
Ska Sverige vara en världsledande nation i fråga om innovation och produktion av hållbara varor och tjänster krävs ett helhetstänkande för hela näringslivet, något som Kristdemokraterna tillsammans med de övriga allianspartierna arbetar för. Mindre regelkrångel, internationellt gångbara skatter, som är likvärdiga globalt, tillsammans med riskvilligt kapital tror jag är vägen framåt.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)