Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det kändes så ovant att säga detta att jag var tvungen att titta två gånger i mitt manus.
Sverige har en lång historia som industrination, och industrin är verkligen en tillväxtmotor i svensk ekonomi. Visste ni till exempel att industrin och den industrinära sektorn tillsammans står för 77 procent av det samlade exportvärdet? Det är alltså inte direkt någon överdrift att påstå att industrin har en enorm betydelse för Sveriges välstånd och välfärd.
Eftersom Sverige är ett exportberoende land måste vi hela tiden ligga i framkant när det gäller konkurrenskraft och innovationer. Av den anledningen tog regeringen för drygt två år sedan fram en nyindustrialiseringsstrategi. Här skriver man bland annat om vilka åtgärder som man har beslutat om för att svensk industri ska bli ännu starkare och hur man ska öka konkurrenskraften gentemot andra länder.
Fru talman! Regeringens ambition är bra, och strategin är genomarbetad och nödvändig. Men tyvärr upplever jag att fokus i strategin mer ligger på de större företagen och inte på att förbättra det allmänna näringsklimatet i landet, vilket i sin tur skulle gynna alla företag. En förutsättning för att industriföretagen ska vara konkurrenskraftiga på en internationell marknad är att det finns goda förutsättningar här hemma. Där finns det fortfarande en del att önska.
Min fråga är: Hur tror regeringen att det blir lättare för industriföretagen när man höjer skatter och avgifter med drygt 50 miljarder årligen? Det är klart att det påverkar de kostnader som företagen måste debitera sin slutkund.
En annan fråga som påverkar industriföretagen är regeringens hantering av skogspolitiken, som är mycket viktig i stora delar av landet och inte minst för inkomsterna till landet Sverige. Den är också en mycket viktig nyckel i klimatomställningen. Skogen kan bidra till att ersätta olja och andra fossila råvaror och är faktiskt en förutsättning för att ställa om till ett grönare samhälle.
Tyvärr är det grus i detta maskineri. Regeringens interna strider i skogsfrågorna skapar en osäkerhet för både skogsägare och den svenska skogsindustrin. Det har gått så långt att stora miljardsatsningar i norra Sverige, till exempel på ett stort bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik, ligger på is. Det beror på att man upplever att det kommer dubbla signaler från regeringen. Det är inte jag som säger det utan Lars Winter som är vd på plats. Tyvärr är det en mycket stor nackdel, eftersom detta skulle skapa många arbetstillfällen. Man har beräknat att ett sådant bioraffinaderi skulle skapa upp till 5 000 jobb. Ni som känner till norra Sverige och dess förutsättningar vet att det inte dräller av jobb på arbetsmarknaden där. Dessa jobb skulle därför vara otroligt viktiga. Det håller inte att landsbygdsministern lovar att skogsägare ska känna sig trygga och att man ska kunna göra ökade uttag ur skogen, samtidigt som miljöministern säger någonting annat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri
För att svensk skogsindustri ska må bra och för att vi ska kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle behövs det tydliga besked från regeringen om vilken skogspolitik som gäller. Regeringens nuvarande och dubbla signaler är faktiskt skadliga för svensk skogsindustri.
Fru talman! Nu har miljöminister Karolina Skog öppnat för att återlansera kilometerskatt för tunga lastbilar. Det är en skatt på avstånd. I ett exportberoende land som Sverige är det allt annat än bra, och det gynnar inte svensk industri. Detta angrepp drabbar inte minst norra Sverige - ni vet att vi har rätt gott om långa avstånd där - och det sker alldeles i onödan.
Sanningen är den att det mycket väl går att minska utsläppen utan denna sorts destruktiva pålagor. Exempelvis finns det fortfarande enormt mycket som en regering skulle kunna göra för att med biodrivmedel sänka utsläppen och samtidigt stärka ekonomin för skogsindustrin.
Det skulle givetvis gynna svensk ekonomi om skogsägare fick en större marknad och efterfrågan på skogsråvaran ökade.
Tyvärr ser det ut som om Socialdemokraterna har lagt sig platt för Miljöpartiet och deras symbolpolitik, där det är viktigare att det låter bra än att det faktiskt har positiva effekter för hela landet.
Avslutningsvis vill jag nämna något som är otroligt viktigt och som vi ofta tar upp, men som det inte alltid skrivs så mycket om i medierna, och det är regelkrånglet och vilken hämsko det är för svenska företag och för industrin. Många företagare upplever att det finns alldeles för mycket regler, och det gör att man ägnar för mycket tid åt administration i stället för att utveckla sitt företag. Tyvärr verkar regelarbetet ha stagnerat.
Det finns en jurist som heter Göran Grén. Han kom för en tid sedan med en rapport som heter Ett utmanat Sverige . Där skriver han om regelproblem för företagen i landet. Han menar att regeringen lägger för lite krut på frågan och säger att regelförbättringsarbetet faktiskt har stannat av.
På Svenskt Näringslivs webbplats kan man läsa en intervju med Göran Grén där han säger: Vi går åt fel håll. Siffrorna är alarmerande. Regelkrånglet ökar, Sverige faller i OECD:s rankning och vi halkar efter flera av våra främsta konkurrentländer som arbetar seriöst med regelförbättring för att underlätta för sitt näringsliv.
Detta håller inte. Om Sverige ska fortsätta ha en konkurrenskraftig industri med framgång på den globala marknaden kan man inte höja kostnader och avgifter på hemmaplan på det sätt som regeringen har bidragit med under de senaste åren. Det säger sig självt.
(Applåder)