Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, 2 och 4 i Fiu22.
Jag kan väl knyta an till föregående talare, Jörgen Hellman, som tydligt visade att vi kunde ha varit utan denna debatt om regeringen hade haft lite mer framförhållning och framtidssyn. För det är egentligen det som debatten om detta förslag handlar om. Vågar man gå vidare? Vågar man redan i dag ta beslut om framtidsinriktning, eller inte?
I Miljöpartiet menar vi att politik är att våga, att gå före, att bryta mark och skapa en framtid - i dag, inte i morgon. Det är det som är det viktiga i frågan om rättsmedel på upphandlingsområdet: Bör man ta miljöhänsyn eller ska man ta miljöhänsyn? Bör vi tro att det finns en klimatfråga, eller ska vi ta hänsyn till klimatfrågan? Ska vi våga ta ansvar för framtida generationer, eller bör vi kanske göra det, som regeringen anser?
Nu kan vi inte fråga de framtida generationerna rent fysiskt, men om vi skulle kunna fråga dem är jag övertygad om att de skulle säga: Ni ska ta hänsyn till framtida generationer. De skulle inte bara säga "bör".
Det är det som upphandling handlar om. Det är ett mycket effektivt verktyg. Jag har som småföretagare många gånger deltagit aktivt i upphandlingar. Jag har läst digra handlingar och undrat: Varför ska man skicka med det här papperet? Vad har detta med saken att göra?
Jag har också som kommunalråd suttit och beslutat om upphandlingar, även med kommunala företag, och lärt mig hur viktigt det är att säga "ska" och inte "bör" och hur viktigt det är att tydligt ta ställning från början. Man vet nämligen att om inte politiken pekar tydligt kommer alltid några tjänstemän att vika undan och säga: Det räcker nog med de där vanliga bilarna. De är ju ganska bra. Vi behöver inte ta miljöhänsyn.
Därför är det otroligt viktigt att i dag säga "ska". Och därför är det bedrövligt att regeringen inte vill gå så långt.
Vi kommer aldrig att nå de här miljömålen om vi inte klarar av att tydligt ta ställning i dag. Då kommer vi att stå där om 20-30 år och undra: Varför gjorde vi inte något när vi kunde?
Det är det som FiU22 om rättsmedel på upphandlingsområdet handlar om. Hur långt vill vi gå i dag för att bana väg för framtiden? Eller ska vi vänta tills i morgon? Då är det kanske för sent.
Vi behöver utbildning för upphandlare. Det kan jag intyga när jag har läst alla dessa upphandlingspapper från kommunala tjänstemän som nog hade behövt gå en och annan utbildning.
Vi behöver skapa möjligheter för lokala matproducenter. Vi behöver se till att kollektivavtal krävs och att sociala företag får möjligheter att medverka. Framför allt handlar det om att ställa tydliga miljökrav i allting. Om vi vill ta ansvar för framtiden och om vi vill ställa om samhället måste vi vara tydliga i dag och inte i morgon. Det är det som den här regeringen tyvärr inte verkar inse.
Trots alla kurser i miljö- och klimatfrågan som Fredrik Reinfeldt gick efter valet verkar han inte ha lärt sig så mycket. Han hade inte lärt sig någonting före valet 2006. Jag vet inte om han har lärt sig något ännu. Men det är detta som är den stora och viktiga frågan. Det är en pytteliten fråga, som låter väldigt byråkratisk, om rättsmedel på upphandlingsområdet. Men det handlar om vilken framtid vi vill ha. Därför yrkar jag, som sagt, bifall till reservation 1, 2 och 4. Vi i Miljöpartiet står naturligtvis också bakom våra övriga yrkanden.
(Applåder)