Herr talman! Låt mig konstatera att Helene Petersson i sitt anförande först sade något i stil med att vi måste förutsätta att de lokala politikerna hyser tilltro till demokratin och använder systemet som det är tänkt och att vi måste ha respekt för deras arbete - och sedan visar att hon tror att om man ger möjlighet för minoriteten att begära återremiss så kommer de bara att sitta och obstruera som tjuriga lekskoleungar! Den respekt man känner för den lokala demokratin ska ju inte bara gälla majoriteten i de olika församlingarna, utan också minoriteterna. Jag tror att de är mogna att använda det här verktyget på ett bra sätt.
Herr talman! Jag har två andra frågor till Helene Petersson.
Är det acceptabelt att riksdagen vid ett flertal tillfällen gör en beställning om en särskild sak, en beställning om att regeringen ska återkomma med förslag på hur man kan införa lokala folkinitiativ där 10 % av kommuninvånarna kan tvinga igenom en folkomröstning, och man sedan sätter sig ned och utreder någonting helt annat? Ett förslag om små diskussionsklubbar och utställningar på biblioteken som kan komma till stånd om 10 % av kommuninvånarna och en tredjedel av fullmäktigeledamöterna kräver det torde väl vara något helt annat än det riksdagen ville. Är det acceptabelt att regeringen hanterar riksdagens beslut och tillkännagivanden på det sättet?
Den andra frågan är: Tycker Helene Petersson som demokrat att det är okej och tillfredsställande att vi har en ordning som undergräver det medborgerliga engagemanget på det sätt som jag tog upp i mitt anförande? När människor engagerar sig och samlar in namn kan de få sina krav direkt avslagna av fullmäktige. Demokratiutredningen har pekat på vilket problem detta är. Anser Helene Petersson att det är tillfredsställande att det ska gå tiotals år innan en förändring görs trots att utredningen har pekat på problemet?