Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3, även om jag givetvis står bakom även de övriga moderata reservationerna.
Kommunal politik spänner över ett mycket brett spektrum och berör ofta medborgarna mycket nära. Det framgår även av dagens inte alltför omfattande betänkande. Frågorna om den kommunala demokratin framstår då som särdeles viktiga och betydelsefulla för medborgarna. Det gäller exempelvis minoritetsskydd och försvar för den enskildes integritet och försvar för medborgarna mot olika administrativa övergrepp.
Det hindrar inte att åtskilligt fler frågor och aspekter på kommunal demokrati är spännande och intressanta. Europafrågorna och deras betydelse för kommunerna måste naturligtvis följas med mycket stor uppmärksamhet framöver. Mycket kan också sägas om de kommunala folkomröstningarna, inte minst efter vad som förevarit i form av brutna vallöften, partiella folkomröstningar och andra omständigheter kring eventuella trängselskatter i Stockholm under senare år. Många som har sagt sig tala för folket har inte vågat fråga folket vad de tycker.
I frågan om kommunala folkomröstningar tycks det dock finnas en princip som det råder enighet om, nämligen att det inte är staten som ska diktera om vad eller när en kommun eller ett landsting ska folkomrösta. Den kommunala självständigheten måste även i detta fall försvaras.
En annan fråga av vikt i den kommunala demokratin är minoritetsskyddet. Vi menar att den återremissrätt som en minoritet i kommunfullmäktige har också bör skyddas så att majoriteten inte kan rycka undan grunden för återremissen genom att ge helt andra motiv än minoritetens för återremissen och därmed också styra utredningar och annat arbete under remisstiden. Det skulle omintetgöra återremissens syfte. Regeringen bör således utreda frågan och återkomma med förslag till riksdagen.
Av karaktären skydd för minoritet och för enskilda medborgare är också frågan om krav på verkställighetsförbud för överklagade kommunala beslut. Bakgrunden är naturligtvis att så länge ett överklagande inte är avgjort - och i vissa fall kan det röra sig om flera år - råder det stor osäkerhet, och i vissa fall blir det inte praktiskt möjligt för den som får sitt överklagande bifallet att bli tillgodosedd beroende på att åtgärder som inte går att återkalla redan vidtagits. För den enskilde medborgaren kan en sådan situation bli mycket förödande. En översyn av dessa förhållanden är därför angelägen. En förändring av bestämmelserna skulle förhoppningsvis även få konsekvensen att överklaganden skulle bli snabbare avgjorda, vilket vore till fördel både för den överklagande och för respektive kommun. Att, som nu är fallet, behöva vänta i många år på det slutliga utfallet av ett överklagande är inte förenligt med hög samhällseffektivitet.
Vad sedan gäller kommunala bolag är det viktigt att de med sina i många fall, beroende på den kommunala beskattningsrätten, mycket starka finansiella positioner inte på olika sätt missbrukar sin ställning.
Mycket talar för att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform, därför att det ger den öppenhet och den insyn som vi alla vill ha. Kommunerna bör sålunda inte ha möjligheten att ge koncernbidrag som medför att verksamheter får finansiera andra verksamheter som saknar samband med de ursprungliga verksamheterna.
Exempel har funnits på energiproduktion som i praktiken fått finansiera kulturlivet i kommunen. Inte heller samarbetsformer mellan enskilda företag och kommunala bolag, som gör det svårt för att inte säga omöjligt att följa och kontrollera den kommunala aktiviteten, är acceptabla, och de bör naturligtvis ses över.
Till sist har vi de kommunala bostadsbolagens verksamhet och kompetensgränser, som ju är speciella. De bör preciseras och förtydligas för att det ska bli möjligt att följa denna verksamhet.
Herr talman! Den kommunala demokratin behöver ständigt övervakas och revideras, och stundtals försvaras. Det är anledningen till att jag inledningsvis yrkade som jag gjorde.