Fru talman! Som Åsa Coenraads var inne på tror jag att det är riktigt att jobba inom EU för att gemensamt höja minimistandarden. Då kan vi även höja djurskyddsstandarden i Sverige. Men jag tycker inte att vi ska låta det bli en ursäkt för att inte göra någonting åt de djurskyddsproblem som finns hos oss. Jag ser djurskyddsproblem i Sverige. Självklart varierar det mycket. Det finns bra och dåliga uppfödare. Det finns de som helt uppenbart bryter mot de regler som finns. Det finns de som går långt utöver reglerna. Det varierar, men det finns djur som far illa, och det kan vi inte blunda för.
Att det skulle vara slapphet och djurskyddslagstiftningen som ska rädda svensk livsmedelsproduktion, det tror inte jag. Jag tror att många köper svenska produkter för att de tror att de är bättre. När sedan Djurrättsalliansen visar bilder på plågade kalkoner undrar man varför man ska köpa svenskt, om det är så det ser ut. Om man ska kunna säga att svenska produkter är bättre för djurens välfärd måste man verkligen också leva upp till det.
Vi har i dag lite av ett systemfel, skulle jag vilja säga. Den som bryter mot de uppenbara reglerna, såsom måtten för burar, stallar och bås, kan åka fast för det. Men om reglerna och måtten stämmer med djurskyddslagens krav, och man har en djurskyddslag som säger att djuren ska bete sig naturligt och samtidigt tillåter burhållning av minkar där djuren inte har en chans att bete sig naturligt, ja då kan man inte gå på de stackars minkfarmarna och säga att de bryter mot måttkraven, för det gör de inte.
Vi har alltså ett systemfel där de konkreta reglerna inte stämmer med de krav som vi från politiskt håll har satt upp när det gäller djurskyddet. Det behöver vi göra någonting åt. Där behöver vi från politiskt håll vara tydliga med att orden inte bara är en vacker täckmantel utan att vi menar allvar med dem och att de konkreta råden med mått och allt sådant som påverkar hur djuren har det ska följas. Vad tänker Åsa Coenraads göra åt det?