Fru talman! Inom den svenska livsmedelsindustrin är det ungefär 78 miljoner kycklingar som föds upp och slaktas varje år bara i Sverige. Även 7 miljoner hönor, 2,6 miljoner grisar, 500 000 kalkoner och ungefär 450 000 nötkreatur slaktas varje år inom den svenska livsmedelsindustrin. Summerar vi alla dessa siffror får vi ett antal som är ungefär tio gånger så stort som antalet människor i Sverige. Det är helt enkelt otroligt många djur som föds upp och slaktas i Sverige varje år.
I vår djurskyddslag står det att djur ska hållas väl och ges möjlighet till ett naturligt beteende. Men efterlever vi djurskyddslagen? Stämmer det här verkligen i praktiken? Jag tycker att det är högst relevanta frågor att ställa sig.
2,6 miljoner grisar slaktas som sagt i Sverige varje år. Ungefär 99 procent av grisarna står inomhus på ett betonggolv. De rör sig i stimulansfattiga miljöer. De får ibland magsår. De biter på varandras svansar. Detta är helt enkelt beteenden som djur utövar när de är uttråkade. De får så kallade stereotypa beteenden. Griskultingarna kastreras. Man skär upp deras testiklar om det är hanar, helt utan bedövning. Efter ett halvår skickas grisarna till slakt.
De 78 miljoner kycklingarna föds visserligen upp i stora hangarer, skulle man kunna kalla det, men det är tiotusentals kycklingar inom samma yta. Det är ungefär 25 kycklingar per kvadratmeter inom uppfödningen i Sverige. Man föder upp djuren så fort att många av kycklingarna får benbrott. De bryter benen därför att de växer så fort. De ska uppnå slaktvikt inom ungefär fyra fem veckor. Sedan skickas de till slakt.
Vad gäller nötkreaturen kan vi ta de svenska mjölkkorna, som är några hundra tusen. Jag tror att vi alla ser dem på sommaren, och vi tycker att det ser idylliskt ut när de går utomhus och betar under två, tre eller kanske till och med fyra månader om året. Men under resten av tiden står mjölkkorna inomhus, och då står de ofta fastbundna vid en båspall och kan enligt mig inte bete sig särskilt naturligt.
Nu har jag inte ens nämnt den största skandalen inom den svenska djuruppfödningen, nämligen pälsindustrin. Drygt en miljon minkar står inklämda i minimala nätburar och kan inte utöva det beteende som borde vara naturligt för en mink, nämligen att röra sig över stora ytor, dyka ned i vatten, simma lite grann, söka föda och så vidare.
Hur kommer det sig då att vi har den här storskaliga industriella uppfödningen av djur i Sverige? Jo, vi äter mer kött än någonsin i Sverige. Köttkonsumtionen har ökat med nästan 50 procent sedan 1990. Nu äter vi ungefär 85 kilo kött per person och år i Sverige. Ska vi ha så här stora volymer blir det väldigt många djur, och då kan man bara föda upp djuren på ett sätt, nämligen i fabriker.
Jag hade stora förhoppningar på utredningen om en ny djurskyddslag, och det förslag som kom var också väldigt intressant. Det var ungefär 1 000 sidor text med analyser, beskrivningar och konkreta förslag på hur vi ska kunna göra det bättre för djuren i Sverige. De här konkreta förslagen kom från utredaren i november 2011, för drygt ett och ett halvt år sedan. Gången är sådan att det är ministern och regeringen som får förslagen; regeringen får i uppdrag att göra någonting av dem. Ansvarig minister, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, har alltså haft förslagen i över ett och ett halvt år, och han har inte gjort någonting.
Vänsterpartiet har många konkreta förslag på hur vi kan göra det bättre för djuren. En del av de förslagen togs upp i utredningen om en ny djurskyddslag. En del andra saker hade vi tänkt lyfta fram då regeringen skulle lägga fram ett förslag till ny djurskyddslag. Några konkreta saker är att verkligen säkerställa att det naturliga beteendet gäller för alla djur, att förbjuda pälsindustrin, att få en handlingsplan för att minimera antalet djur i djurförsök, att minska köttkonsumtionen, att kraftigt öka djurskyddskontrollerna, att införa en djuretisk ombudsman och att se till att även de vilda djuren omfattas av djurskyddslagen. Allt detta är konkreta saker som vi hade hoppats på att vi skulle kunna diskutera och debattera med ansvarig minister i samband med ett förslag till en ny djurskyddslag. Men nu har vi gått och väntat i över ett och ett halvt år, och vi kan konstatera att det är ett och ett halvt år då djuren varit de stora förlorarna. Regeringen agerar inte för djuren.
Som Helena Leander sade kan man konstatera att det inte finns särskilt många reservationer i detta betänkande, inte särskilt många alternativa förslag, just för att vi inte har fått något förslag till ny djurskyddslag, som vi gått och väntat på. Men jag vill här och nu passa på att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1 om att inkludera de vilda djuren i djurskyddslagen.
Jag skulle vilja kommentera Miljöpartiets reservation nr 3 om att förbjuda delfinarier. Vi i Vänsterpartiet har stor sympati för detta förslag och delar mycket av Miljöpartiets kritik mot hur det ser ut på delfinarier. Men vi ser den här frågan som en del av en större fråga, nämligen hur vi ser på djurparker och hur vi över lag ser på djur i fångenskap. Då kommer jag åter tillbaka till översynen av den nya djurskyddslagen. Vi hoppas kunna återkomma till frågan om delfinarier då vi tar ett stort omtag om hela djurskyddslagen.
(Applåder)