Fru talman! Vi har ett i sidomfång ganska tunt betänkande, MJU19. Vi har hört alla företrädare före mig i denna talarstol tala om att vi väntar på en proposition på en mycket gedigen lunta, nämligen den utredning som Eva Eriksson gjorde gällande djurskydd och lagstiftning runt detta.
Denna utredning är oerhört gedigen, men det visar sig när juristerna sätter tänderna i sådana här utredningar att man alltid hittar saker som behöver förtydligas, förbättras och förstärkas. Det är oerhört centralt, för det rör ämnesområden som är bland det viktigaste vi kan syssla med.
Fru talman! Jag går nästan aldrig upp i denna talarstol utan att använda ordet förvaltarskap, och är det någon gång det passar alldeles utmärkt är det nu. Djur ska skötas, vårdas och förvaltas av sina ägare. Det gäller all djurhållning, oavsett om det är katten hemma i lägenheten, 400 kor i mjölkstallet eller någonting annat. De har en ägare, en vårdare, som ska sköta dem.
I detta sammanhang, fru talman, är det oerhört väsentligt att konstatera att vi har en av världens bästa djurlagstiftningar i Sverige vad gäller djurskydd. Vi har nyss fått ett nytt begrepp, som vi kommer att komma ihåg Inger Fredriksson för - kosingen.
Vi har duktiga mjölkbönder och duktiga djurhållare, och ingen av dem vill missköta sina djur. Det är detsamma som att inte sköta sitt företag väl och få en avkastning i sitt företagande.
Jens Holm tog upp detta, och jag kan inte låta bli att kommentera frågan om djurhållningen bland våra företag i dag.
Drygt 50 procent av alla kor, om vi tar den diskussionen först, har i dag någon form av frigående i stall. All nyproduktion av anläggningar för den typen av djurhållning kommer att bli för lösgående. Den frågan är alltså på väg att förändras utan lagstiftningsförändring. Som vanligt, höll jag på att säga, går saker fortare än denna kammare går ibland när människor ute upptäcker och ser: Vad är det som är viktigt att vi gör för att få en bra miljö att jobba och arbeta i?
Jag är den första att säga att hade den miljön funnits för 20-25 år sedan hade jag nog inte stått här, fru talman, utan då hade jag varit mjölkbonde i dag. Men den miljön var för dålig. Jag blev astmatiker och fungerande inte, så därför är jag här i dag. Det brukar jag säga, och jag tror att det är ganska sant.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera ännu en del i det som Eva Eriksson har tittat på och som delvis berörs i dagens betänkande med anledning av en motion. Där har jag förväntningar på att den proposition som vi får på bordet här kommer att innehålla tydliga delar vad gäller djurförsök.
I mångt och mycket delar jag Jens Holms restriktivitet och restriktiva syn. Vi ska naturligtvis inte använda djurförsök om det inte är absolut nödvändigt. Och det finns situationer där det är absolut nödvändigt. I medicinska hänseenden och så vidare måste det få förekomma. Däremot kan jag inte se att vi skulle behöva producera mer kosmetika och annat med djurförsök. Vi kanske till och med ska se till att dra ned konsumtionen av dylika produkter. Men det blir en annan debatt i denna kammare.
Det finns en annan del i utredningen som jag hoppas får en mycket seriös genomgång och bedömning, och det handlar om reglerna runt djurförbud och straffet där. I dag är det strängaste straff en svensk medborgare kan dömas till djurförbud, för det är mer eller mindre livstid på det. Det måste kunna gå att hitta nya vägar utan att för den skull göra avkall på att djuren ska ha det väl - de ska naturligtvis skötas. Men det måste kunna finnas en väg tillbaka för den som har drabbats av detta. Det kan ha med sjukdomsbilder och annat att göra. Jag känner tyvärr, fru talman, väl till några sådana fall, men de ska inte beskrivas i talarstolen då det inte ska gå att identifiera dem. Men jag kan se där att nuvarande lagstiftning inte fungerar så väl som den skulle kunna göra.
Det handlar också, fru talman, om att vi när det gäller hanteringen av våra djur behöver mer kunskap och mer kompetens. Då menar jag ned på nivån barn och unga. Vi har ett antal gånger i denna kammare haft diskussioner om skogen, skogens betydelse, skogen i skolan och så vidare. Men snart skulle jag vilja säga ladugården i skolan och djuren i skolan, så att alla barn och ungdomar får en betydligt bättre kunskap om djurs situation, behov av välbefinnande och annat.
Jag kan inte heller låta bli att beröra diskussionen om den myndighet som alliansregeringen lade ned det första den gjorde. Just det att Jordbruksverket nu har helhetsansvaret, fru talman, har nämligen visat sig ge tydliga resultat i ett bättre arbete både som tillsynsmyndighet och vägledande myndighet och i att kunna göra bedömningar av vad som är mest centralt att förändra jämfört med om man inte hade haft helhetsansvaret.
Man har också tagit ett stort ansvar för att länsstyrelserna nu ska ensa sina bedömningar och få en god kompetensgrund för att bedriva verksamheten. Berget av tillsynsobjekt håller på att raderas ut, och därmed kommer tillsynen att ske av objekt utifrån en riskbaserad tillsyn som är väsentlig.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Jag vill göra ett litet tillägg, som några redan har sett.
Vi är ett stort antal partier, det vill säga alla utom ett, som tycker att djurskyddsfrågor och djurskyddsdebatt är värda att ta upp i denna kammare. Det finns ett parti närvarande som inte har anmält sig till talarlistan. Jag tycker att det är beklämmande när vi andra diskuterar en av de mest centrala frågor vi kan tala om, nämligen hur vi hanterar djuren i vår omgivning.
(Applåder)