Herr talman! Jag vill gärna börja med att läsa på en liten klisterlapp som jag har på mina papper. Där står det: 4-1. Jag vet inte om kammaren har gjorts uppmärksam på att det har varit en fotbollsmatch. Alliansen vann fotbollsmatchen med 4-1.
På den här lappen har jag också skrivit att jag vill tacka för den komplimang som Jan Lindholm gav regeringen. Det låter väldigt trevligt när man, även om vi är osams om mycket, från talarstolen kan uttrycka sig på det sättet. Det vill jag särskilt apostrofera.
Vi är några här i kammaren som kanske har sett särskilt mycket fram emot det här betänkandet. Jag tänker på Jan Ertsborn och på mig och på Yvonne Andersson, för vi satt i det gamla lagutskottet och behandlade just den här typen av frågor. Vi är extra glada över att vi nu ska kunna fatta beslut, beslut som gör det lite lättare och lite tryggare för de barn som är inblandade i den svåra situation som en skilsmässa innebär.
Vi ska fatta beslut om en reglering i föräldrabalken som innebär att en domstol i mål om umgänge ska ha möjlighet att besluta att en person som socialnämnden utser ska kunna medverka vid umgänge, så kallat umgängesstöd, och det är vi alla i utskottet överens om.
Vi föreslår också att det i socialtjänstens barnavårdsutredningar ska vara möjligt för utredaren att tala med barn utan att vårdnadshavaren är närvarande och också utan hans eller hennes samtycke. Där är vi inte riktigt lika nöjda. Men det ska inte bara gälla barnavårdsutredningar utan också överflyttning av vårdnad eller när barn fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavarens. Där är vi nästan överens men inte riktigt.
Andra frågor som behandlas i betänkandet, och som LiseLotte Olsson också tog upp, handlar om möjligheter för domstol att vid gemensam vårdnad ge en av föräldrarna självständig beslutanderätt när det gäller vissa frågor. Där är vi inte överens och inte heller när det gäller att införa automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar.
Varje år upplever omkring 50 000 svenska barn och ungdomar att deras föräldrar separerar. De allra flesta lyckas lösa frågor om vårdnad, umgänge och annat på egen hand. Men några tusen klarar inte det utan tvingas vända sig till en domstol, och det blir dess värre allt fler och fler. År 2005 behandlade tingsrätterna ca 2 600 fall. Förra året var det drygt 3 800 eller nära 4 000.
Att människor slutar att älska varandra eller väljer att separera av andra skäl är något som kommer att ske även i fortsättningen. De största förlorarna är barnen, även om föräldrar skiljs i enighet. Om man frågar skilsmässobarn, om jag får uttrycka det så, vad de helst vill är svaret att föräldrarna ska flytta ihop igen. På andra plats kommer väldigt tydligt: Föräldrar får inte tala illa om varandra.
Blir det en vårdnadstvist far många barn illa. Några av oss i utskottet var på studieresa i Australien. Det som imponerade mest på mig där, och som jag hoppas så småningom ska sätta spår här i Sveriges riksdag, var den kvalificerade medlingen och de samarbetssamtal som erbjöds eller nära nog tvingades på föräldrar som var på väg in i en påfrestande skilsmässoprocess.
En så kallad underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem.
Även efter det att föräldrarna har besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar. Föräldrar kan därefter åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning. Jag tycker att det låter tilltalande att man på det sättet tar sitt föräldraansvar.
Vi menar att socialtjänstens möjligheter att tala med barn utan att vårdnadshavaren är närvarande eller har samtyckt bör gälla främst vid barnavårdsutredningar och vårdnadsöverflyttningar. Jag yrkar bifall till förslaget i den delen och avslag på motionen.
Vi menar att förslaget om självständig beslutanderätt i vissa frågor vid gemensam vårdnad inte ska genomföras. Det tycker inte heller en lång rad tunga remissinstanser som har tittat på utredningens förslag.
Utskottet var också i Finland för några år sedan. Där har detta genomförts, men man är på väg att backa tillbaka därför att det var ett omtvistat förslag som inte har gett de positiva effekter som man hade tänkt sig.
Till slut har Vänsterpartiet ett motionskrav på automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Också där har ett antal tunga remissinstanser sagt nej. Det är naturligtvis angeläget att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Gemensam vårdnad spelar då en stor roll när det gäller barnets tillgång till båda sina föräldrar. Det är bra oavsett om föräldrarna är gifta eller ogifta, sambor eller särbor.
Det är inte svårt eller tidsödande att söka gemensam vårdnad. Ansökan går till domstol eller registrering hos Skatteverket eller socialnämnden. Det är en enkel och föga byråkratisk procedur.
Genom beslut fattat här i kammaren finns ingen presumtion i dag för gemensam vårdnad, utan det som är bäst för barnet ska vara utgångspunkt. Därför är dagens situation den som bör kvarstå.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Jag vill också passa på att tacka kammaren. Det här torde vara mitt sista tillfälle att stå i denna talarstol, så jag vill framföra mitt tack till riksdagens alla tjänstemän. Jag vill gärna tacka vårt fantastiska CU-kansli och mina vänner i utskottet för en underbart härlig tid. Jag kommer att sakna detta, och jag kommer att sitta framför tv-rutan och titta på er när ni agerar framöver. Tack så mycket!