Herr talman! I dag, eller rättare sagt i kväll, ska vi debattera ett betänkande som heter
Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn
. Det är ett lite långt och krångligt namn på något som handlar om något så enkelt som att göra tillvaron lite bättre för barn och ungdomar. Propositionen och betänkandet tar upp tre områden där vi från båda sidor, höger och vänster, verkar vara överens om att vissa regleringar i föräldrabalken behöver göras. Men vi är inte överens om vad som behöver göras. I min reservation tar jag upp dessa tre områden.
Det första handlar om bestämmanderätten vid gemensam vårdnad. Som det är i dag är det barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet, och har föräldrarna gemensam vårdnad är det vårdnadshavarna tillsammans som ska bestämma. Det här är förstås inget problem när det råder frid och fröjd mellan föräldrarna, men vi vet väl också att det inte är fullt så enkelt för alla och att det finns föräldrar med stora och djupa konflikter sinsemellan, och då händer det tyvärr att den ena föräldern motsätter sig till exempel att barnet får vård. Bakgrunden kan vara att en förälder är orolig för att barnet har varit utsatt för någon form av övergrepp från den andra föräldern.
Vänsterpartiet menar att det är helt orimligt att en förälder på det här sättet kan hindra sitt barn från att få träffa till exempel läkare eller psykolog. Att föräldrarna inte är överens i en sådan här viktig sak ska inte gå ut över barnet.
För snart tre år sedan kom utredningen om beslutanderätt vid gemensam vårdnad, som föreslog mycket av det vi skrivit och yrkat på under årens lopp. Vänsterpartiet och utredningen menar bland annat att en av vårdnadshavarna ska kunna ges självständig beslutanderätt i vissa frågor som rör barnet, till exempel barnets tillgång till hälsa och sjukvård. Tanken är att en domstol ska ge den ena föräldern utvidgad rätt att fatta beslut även inom områden som ligger utanför den dagliga omvårdnaden.
När vi tidigare har debatterat den här frågan här i kammaren har ni på högersidan hänvisat till en kommande proposition, och nu är den här, men utan något förslag som löser det här problemet. Det regeringen i stället säger är att man ifrågasätter om det finns något större behov av att införa det utredningen föreslår. Men samtidigt som man säger det håller man med om att det behöver göras något och att man avser att återkomma. Jag tycker att det är både fegt och tandlöst, och medan tiden går finns det barn och ungdomar som hindras att få den vård de behöver.
Herr talman! Den andra viktiga frågan som dagens betänkande handlar om är socialtjänstens möjligheter att samtala med barn. Där stannar regeringens förslag någonstans halvvägs. Samtidigt som man säger att socialtjänstens möjligheter att genomföra samtal med barn bör stärkas genomför man det inte fullt ut. Möjligheten till barnsamtal utan vårdnadshavarens samtycke begränsas i förslaget till att gälla barnavårdsutredningar och utredningar på socialtjänstens initiativ. Jag håller inte med utskottsmajoritetens ställningstagande och det man säger i betänkandet. Där säger man att en sådan möjlighet bara kan komma i fråga där det finns ett tydligt behov av att tala med barn utan vårdnadshavarens samtycke.
Då vill jag ställa frågan till er: Vem är det som ska avgöra när det här behovet finns? Jag antar att ni inte tycker att det är barnet eller ungdomen som ska ha något inflytande i den frågan.
Vänsterpartiet menar att alla barn som är föremål för socialtjänstens utredningar ska ges möjlighet att tala och berätta om sin situation, oavsett vårdnadshavarens samtycke. Vi menar dessutom att det är helt i linje med barnkonventionen att lyssna på barnet oavsett vilket ärende det handlar om.
Herr talman! Den tredje frågan i betänkandet handlar om faderskapsbekräftelse och gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Som lagen är utformad i dag gynnas inte det jämställda föräldraskapet. Jag tycker inte att vi som lagstiftare ska förorda en viss samlevnadsform framför en annan. Jag tycker att föräldraskapet bör betraktas lika oavsett om föräldrarna är gifta med varandra.
I dag måste en ogift man skriftligt bekräfta faderskapet till sitt barn medan en gift man automatiskt blir pappa. Det som gäller för att i dag fastställa faderskapet när föräldrarna är ogifta är både krångligt och omodernt, och det finns ingen som helst anledning att upprätthålla dagens byråkratiska procedur. Dessutom är det många av de nyblivna föräldrarna som upplever denna procedur vara ganska kränkande. Man får svara på ganska närgångna och intima frågor.
Nej, det finns och måste finnas ett betydligt enklare och modernare men ändå betryggande system för att fastställa faderskapet. Vi menar att socialnämnden bör utreda faderskap endast om det finns oklarheter. Det bör räcka med att föräldrarna tillsammans, exempelvis till Skattemyndigheten, talar om att de båda är föräldrar.
Sedan kommer vi till frågan om automatisk gemensam vårdnad. Där vill jag vara tydlig med att jag självklart tycker att de nya regler som trädde i kraft 2006 var både viktiga och bra. Det är självklart att barnets bästa ska gälla även när det handlar om vårdnadsfrågan. Det är fullt naturligt. Men jag tycker också att det är fel och otidsenligt att ogifta pappor behandlas annorlunda än gifta pappor. Vänsterpartiet driver en politik för ett jämställt föräldraskap. Jag tycker att vi som lagstiftare borde ta på oss ansvaret att underlätta ett sådant föräldraskap.
Jag yrkar bifall till reservation 2.