Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 18 i betänkandet, men jag står bakom samtliga reservationer där Kristdemokraterna finns med.
Först vill jag säga att fisket är en grundläggande näring i landet, och människan har fiskat i tusentals år. Fiske, fiskberedning, fiskförsäljning och andra näringar har spelat en viktig roll i kustområdena, inte minst på Västkusten där jag har min hemvist. Min släkt har varit fiskare sedan 1600talet och överlevt många stormar på havet.
Den svenska fiskerinäringen lyder under många olika regler. Ett synnerligen detaljerat regelverk på EU-nivå reglerar snart sagt det mesta av produktionen av fisk och fiskeripolitiken. Det tillkommer också nationell lagstiftning och ett antal föreskrifter från myndigheter. Regelmassan upplevs som synnerligen tyngande av näringen. Bland de mer svårmotiverade reglerna är att fiskaren måste gissa fångstens storlek inom en marginal på 10 procent innan den har vägts, annars straffas fiskaren.
VMS-systemet sänder signaler som gör det möjligt att kontrollera var båtarna befinner sig. När fisken är fångad skriver man in resultatet i loggboken. Det sker sedan en avräkningskontroll vid landningen av fångsten. En felmarginal på 10 procent är okej. Det kan vara svårt att sätta sig in i - speciellt om man inte har varit ombord på en fiskebåt i hårt väder på Nordsjön - att det vid tufft väder kan vara svårt att uppskatta hur mycket fisk man har fått. Man kanske tror att det är 300 kilo, och så visar det sig vid landningen vara 350 kilo. Ja, då överstiger man marginalen och får betala böter.
Nu kommer EU-kommissionen att se över kontrollförordningen under våren, och förhoppningsvis försvinner detta uppskattningssystem. Det finns också ett prickningssystem i hela EU, och om du får flera prickar kan du uteslutas från yrket. Även de svenska nationella regler som detaljreglerar fisket bör ses över. Ett exempel där Sverige går längre än EU är förbudet mot krok- och garnfiske av lax i Östersjön.
Det finns nationella regler som hittas på och som sedan måste åtgärdas när de inte fungerar. Så var det med räkfisket i Västerhavet där den årliga individuella tilldelningen, alltså kvoten, av räka gynnade de mindre båtarna i framför allt norra Bohuslän men missgynnade de större båtarna. Nu måste det göras om så att det blir mer hållbart för samtliga räkfiskare.
Herr talman! Yrkesfiskarna konkurrerar i allt högre grad med säl och skarv om fiskefångsterna. Båda dessa konkurrenter har ökat sina populationer kraftigt de senaste åren. Totalt äter sälen omkring 60 000 ton fisk i Östersjön på ett år, varav en betydande del är torsk. Skarvarna äter cirka 25 000 ton fisk varje år.
Såväl sälar och skarv som människor har rättmätiga intressen av att fånga fisk, men det jag menar är att vi bör minska andelen fisk som fångas av säl och skarv och öka andelen som fångas av människor. Det finns flera skäl till att människornas fiskkonsumtion bör öka. Fisk är ett näringsrikt födoämne. Det är ett resurseffektivt sätt att få proteiner, och vi människor måste nyttja naturresurserna på ett smart sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik
Professor Sture Hansson har tillsammans med den samlade expertisen uttalat att en rejält stor del av sälstammen - jag kanske inte är på decimalen rätt, men ca 75 procent - skulle kunna avlivas utan att stammen tar skada. Vi hör om fiskare i Östersjön som har gett upp därför att fiske med garn inte längre fungerar. Garnen blir som ett smörgåsbord för sälarna, med trasiga redskap som följd. De här personerna har fiskat i 30-40 år och säger: Sälen har vunnit - jag ger upp.
Vad är då lösningen? Det behövs en utökad jakt för att minska sälbeståndet och samtidigt ge bland annat torskbeståndet en möjlighet att växa. I Finland har man prövat statligt engagerade jägare som skjuter av säl.
Herr talman! Det finns ljusglimtar i yrkesfiskets hårda verklighet. Selektiva redskap utvecklas, och där är yrkesfisket drivande. En del skaldjur, som havskräftan, har större upptagningspotential än vad som används - det är bara 39 procent av kvoten för havskräfta som fiskas. Ett värde på en kvarts miljard finns alltså kvar i havet. Havskräfta fångas till allra största delen, ca 70-75 procent, med bottentrålning.
Trots ljusglimtar ser det mörkt ut för svenskt fiske om inte framtidstron får återvända till yrkesfisket. Det gäller även glädjen och stoltheten över att vara yrkesfiskare - det där jag känner igen från min tid på havet. Regelförenklingar är viktiga, och den ibland aggressiva tonen från en del politiker behöver tonas ned.
Kravet på generellt förbud mot bottentrålning från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är inte realistiskt. Hur Socialdemokraterna på sin kongress kunde besluta om ett förbud mot bottentrålning och verka för att förbjuda bottentrålning i hela EU är ju fullständigt obegripligt. Som jag har förstått det på landsbygdministern Sven-Erik Bucht vill han inte heller ha detta, men nu är det ett kongressbeslut. Jag vet inte hur man hanterar det, men normalt genomför man det. Här är man dock tyst, och jag tror inte att man tänker sig att det ska genomföras.
Herr talman! Det finns krav på kameraövervakning; flera nämner det i sina motioner. Bland annat Vänsterpartiet tar upp det, och socialdemokrater har tidigare uttalat sig positivt om kameraövervakning. Förklara gärna för mig hur man kan föreslå kameraövervakning av en yrkesgrupp samtidigt som man i Sverige har svårt att få till kameraövervakning för förebyggande av brott i samhället! Det låter ju helt befängt. Det finns all anledning att vaka över de här frågorna så att de inte får fäste hos en majoritet i EU eller nationellt.
(Applåder)