Fru talman! Folkpartiet lade ned stor kraft i valrö-
relsen på att varna för ett valresultat som gav Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet majo-
ritet i riksdagen. Det var mitt huvudtema i riksdagens
slutdebatt i juni, och jag återkom till det temat i näs-
tan varje framträdande ända fram till valdagen. En
röst på Persson är en röst på Schyman och Schlaug.
Välj jobballiansen före stoppalliansen!
Men det räckte som bekant inte. Nu är vi ändå
där. Inga superdepartement kan dölja att vi nu har en
majoritet som saknar konkreta idéer om hur massar-
betslösheten skall knäckas och den växande segrega-
tionen brytas. Tillväxtprognoserna justeras ned, och
oklarheten om Sveriges kurs i Europapolitiken växer.
Den svenska kronan har inte varit så svag sedan förra
gången en rödgrön regeringsröra prövades.
Vi liberaler är mycket kritiska till den politik som
nu kommer att föras, men enligt demokratins spel-
regler är det nu det rödgröna alternativet som skall
prövas. Vi kommer att driva en tydlig oppositionspo-
litik.
Enligt vår mening hade det varit mest korrekt av
statsminister Göran Persson att efter valet agera som
den dåvarande statsministern Ola Ullsten gjorde efter
valet 1979, alltså lämna in regeringens avskedsansö-
kan och låta en ny regeringsbildning ske under tal-
mannens ledning.
Enligt parlamentarismen måste regeringen ha stöd
i riksdagen. Vi gjorde i måndags klart att om inte
statsministern kunde visa att han hade en majoritet i
riksdagen bakom sig skulle Folkpartiets riksdags-
grupp stödja en misstroendeförklaring. Några timmar
senare kom ett papper som partiledarna i Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod
bakom. Det finns förvisso mycket att säga om håll-
fastheten och trovärdigheten i det nu etablerade sam-
arbetet. Men om de tre partierna själva anser sig utgö-
ra en regeringsduglig majoritet - dvs. precis det vi
varnade för - får det tills vidare godtas.
Den förtroendeomröstning som nu skall genomfö-
ras kan ses som ett slags omvänd statsministerom-
röstning. Folkpartiet liberalernas ledamöter kommer,
i enlighet med den praxis Folkpartiet följt konsekvent
sedan den nya regeringsformens tillkomst, att lägga
ned sina röster. Det signalerar att vi visserligen ser
regeringslösningen som en naturlig följd av valutsla-
get, men är starkt kritiska till regeringens politiska
kurs.