Fru talman! En begäran om misstroendeförklaring
mot statsministern är detsamma som ett yrkande om
regeringens avgång. Med tanke på att någon annan
regering än en socialdemokratisk regering inte är
aktuell måste dagens omröstning betraktas som ing-
enting annat än en politisk demonstration. Den som
röstar ja röstar inte för någon annan regering än den
sittande. Den som röstar ja röstar endast för en rege-
ringskris - en regeringskris som skulle inträffa i ett
för nationen ganska känsligt läge, inte minst med
tanke på den finansiella oron världen över.
Som alla vet tog statsministern redan på valnatten
kontakt med ledarna för Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet i syfte att bana väg för en handlingskraftig majo-
ritet i riksdagen. De förhandlingar som därefter inled-
des har resulterat i en uppgörelse om den ekonomiska
politiken, sysselsättningspolitiken, fördelningspoliti-
ken, jämställdhetspolitiken och miljöpolitiken. De-
taljerna i denna överenskommelse kommer att redovi-
sas i samband med att budgetpropositionen framläggs
den 13 oktober.
I regeringsförklaringen, som avgavs i tisdags, dras
riktlinjerna upp för politiken under den kommande
mandatperioden. Europafrågor, tillväxtfrågor och
utbildningsfrågor står i förgrunden. Samtidigt tillkän-
nagav statsministern en omfattande regeringsombild-
ning och en i modern tid unik stor förändring av Re-
geringskansliets organisation.
Slutsatserna av det dåliga valresultatet för social-
demokratin har med andra ord inneburit allt annat än
passivitet och desorientering. Vi har uppfattat väljar-
nas signaler och besked, och vi har tagit emot dem
självkritiskt och med ödmjukhet. Det beskedet har,
som vi ser det, medfört ökade förutsättningar för ett
nytt samarbete i riksdagen, gärna över blockgränser-
na, en ny betoning på rättvisa och sysselsättning, en
ny budgetproposition samt en ny regering och en ny
regeringsorganisation.
Fru talman! Kanske handlar dagens demonstrativa
begäran om misstroendeomröstning egentligen inte
om ett i och för sig tvivelaktigt användande av ett
viktigt författningspolitiskt instrument. Kanske
handlar det i själva verket, för att apostrofera en be-
kant fråga som på sin tid ställdes av författaren Karl
Vennberg, om hur högern skall hantera sin besvikel-
se.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer
givetvis att rösta nej till förslaget att uttala misstroen-
de mot statsminister Göran Persson. Vårt förtroende
för statsministern och regeringen rubbas inte av ett
enskilt partis frustration över valresultatet. Vår vikti-
gaste uppgift nu är att få denna riksdag i arbete sedan
väljarna har sagt sitt. Låt oss så snart som möjligt
genomföra omröstningen, så att detta viktiga arbete
kan fortsätta.