Herr talman! Om Per Unckel är ute efter att skapa
klarhet bör han inte välja att medvetet missförstå. Jag
förstår att det irriterar moderaterna att vi har ett ut-
rymme av storleksordningen 10 miljarder att satsa i
den här sektorn 1998. Det är nämligen en våldsam
skillnad mot den situation som rådde när Per Unckel
hade ansvaret för politiken. Då var det underskott i de
offentliga finanserna.
Per Unckel säger att vi inte har pressat tillbaka ar-
betslösheten. Det är rätt. Vi står still och stampar. Vi
önskar att det hade gått fortare och bättre. Men man
kanske, för att göra rättvisa åt regeringspolitiken,
skall lägga till att vi inte bara ärvde rekordarbetslös-
heten av Per Unckel och hans moderata kamrater utan
vi ärvde också ett budgetunderskott i storleksordning-
en 240 miljarder kronor.
Det är något som det naturligtvis har tagit tid och
kraft att rätta till.
Nu är det gjort och vi kan konstatera att räntorna
har fallit, inflationen är borta, att industriinvestering-
arna ligger på rekordnivå, att börsen har gått bättre än
någonsin. Det är naturligtvis ett uttryck för att stora
delar av den ekonomiska politiken har fungerat och
fungerat väl.
Vårt problem återstår i en del: Vi har en för svag
hemmamarknad. Vi har för litet av optimism i de
svenska hushållen. Den känslan är naturligtvis för-
knippad med den hårda ekonomiska sanering som vi
har fått genomföra. Rimligen vänder också den ten-
densen. Då kommer arbetslösheten att mer kraftfullt
kunna bekämpas.