Fru talman! Näringspolitiken och dess förutsättningar har sannerligen stresstestats ordentligt det gångna året. I takt med att pandemins konsekvenser drabbat näringslivet har kravet på näringspolitiken tilltagit.
Jag tillhör vanligtvis dem som är av uppfattningen att näringspolitiken ska syfta till att skapa förutsättningar för ett gott näringslivsklimat utan att i onödan lägga sig i. Det ska vara ett näringslivsklimat i vilket både nya och gamla företag kan verka och växa och där Sveriges anor som en innovationsdriven nation ska kunna fortleva. Det är ju entreprenörer som skapar nya affärsmöjligheter och lägger grunden för nya innovativa företag. Det är företagen som skapar Sveriges tillväxt och välstånd, inte politiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik
Därför förespråkar Sverigedemokraterna tydliga och långsiktiga spelregler för hela näringslivet, för såväl stora som små företag. Det är angeläget att företag ges möjligheter att verka på en marknad med tydliga ramverk och utan onödigt regelkrångel. Vi menar att det är så Sveriges framtida välstånd bör byggas.
För att bygga framtida välstånd är det inte minst viktigt att politiken skapar gynnsamma förutsättningar för små företag. De flesta nya arbetstillfällen skapas i växande små företag, och det är dessa företag som har stått för en stor del av sysselsättningstillväxten under tidigare högkonjunkturer. Småföretag har alltså en nyckelroll för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Det är vår uppfattning att näringspolitiken därför bör inriktas på att ta bort de hinder som finns för att få fler små företag att starta och växa.
Vidare förordar vi generella satsningar på små och medelstora företag, vilket kommer att gynna samtliga branscher och företagare. Denna generella ingång i frågan - denna ideologiska övertygelse om behovet av marknadsekonomi och frihandel - har format vår näringspolitik.
Pandemins hejdlösa omkullkastande av de gängse spelreglerna för såväl det svenska näringslivet som den globala ekonomin har dock skapat ett behov av andra åtgärder. Politiken har varit tvungen att kliva in med stödåtgärd på stödåtgärd för att försöka erbjuda konstgjord andning till annars livskraftiga svenska bolag. Det har tagit emot hos oss vänner av marknadsekonomi, men det har varit direkt nödvändigt. När politiken genom restriktioner och rekommendationer begränsar förutsättningarna för företag att bedriva sin näringsverksamhet är det inte annat än rimligt att ersätta dem för detta.
Tyvärr har det fungerat långt ifrån optimalt. Trots att många företag har fått stöd till omställning, permittering, hyra med mera har regeringen lämnat mycket att önska i det arbetet. För det första kan det konstateras att de svenska krisstöden har varit ytterst snåla i relation till de stöd som erbjudits näringslivet i jämförbara stater. För det andra kan det konstateras att de svenska krisstöden återkommande har dröjt alldeles för länge, för att till slut komma på plats först efter långt och gediget arbete från oppositionen i riksdagen. För det tredje kan det konstateras att de svenska krisstöden regelbundet har fastnat i byråkratin och inte betalats ut så snabbt som man kan önska eller förutsätta.
Näringsidkare har legat ute med pengar till regeringen i uppemot ett halvår. Näringsidkare har behållit personal i tron att regeringens löften ska uppfyllas för att i slutänden bara öka den egna skuldsättningen. Regeringens arbete med att ta fram, implementera och betala ut krisstöd har varit under all kritik. Tyvärr är det näringslivet som har fått betala för det.
Fru talman! Utan att släppa pandemins effekter för det svenska näringslivet, som jag nu berör i mitt anförande, kan jag konstatera att om vår generella näringspolitik hade varit på plats redan före pandemin hade förutsättningarna för näringslivet sett annorlunda ut när pandemin slog till. Varför? Jo, för att när pandemin slog till och besökarna, ordrarna eller vad det nu rör sig om för den enskilda näringsidkaren uteblev var andra hämmande orsaker det sista som de som företagare ville behöva bekymra sig över.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik
Det handlar om regelkrångel, omotiverad administrativ börda, potentiell kapacitets- och elbrist, kompetensförsörjningsbekymmer, förlegade tillståndsprocesser, brottslighet och annat som redan före pandemin tyngde näringslivet och hämmade det från att utvecklas och nå sin fulla tillväxtpotential. Det var illa nog som det var. Alla de problemen finns fortfarande, men nu drabbas många företag dessutom av pandemins konsekvenser. Om vi politiker före pandemin hade undanröjt såväl de nyss berörda problemen som andra problem hade näringslivet inte behövt bekymra sig om dem, utan näringslivet hade kunnat fokusera helt på att hejda pandemins effekter för dem. Det säger sig självt att det hade underlättat för dem att bara behöva ta sig an en tillväxthämmande faktor. Det är synd att så inte är fallet.
Det är synd att Sverigedemokraterna inte har fått igenom tillräckligt av vår politik här i kammaren samt att regeringen har valt att inte agera i alla de fall vi faktiskt har fått igenom vår politik och riksdagen har riktat tillkännagivanden till regeringen. Det är tillkännagivanden om främjandeuppdrag till myndigheter, om förenklad digital samverkan mellan myndigheterna, om att inte överimplementera EU-direktiv, om solnedgångsklausuler för nya regler för att säkerställa att de fyller sitt syfte och så vidare.
Att regeringen satt på händerna före pandemin är dock för sent att påverka nu. Det som däremot är ännu mer allvarligt är att regeringen har valt att vara passiv under pandemin. I stället för att inse att näringspolitiska insatser kan utgöra en del av återstartspaketet för ekonomin har man valt att inte agera, inte ens på liggande tillkännagivanden på området. Det är synd; det är genuint synd för det svenska näringslivet att regeringen inte har vidtagit fler näringspolitiska åtgärder för att möjliggöra en så snabb och smärtfri återstart som möjligt.
I det motionsbetänkande som vi nu debatterar återfinns ett flertal förslag från Sverigedemokraterna som hade gjort skillnad på riktigt för det svenska näringslivet. Det är förslag om:
stärkt svensk konkurrenskraft och ett konkurrenskraftsindex
en industrikommission för att garantera goda förutsättningar för svenska tillverkningsindustrier
ett systematiserat arbete för att förenkla regler mellan stat och näringsliv
att underlätta för företagsforskning
att underlätta för nyetablering av företag genom bland annat ett starta eget-bidrag för yrkesverksamma
regelförenklingar för besöksnäringen
marknadsföring av Sverige för att garantera turism efter pandemin och så vidare.
Jag vill därför avsluta med att konstatera att näringslivets förutsättningar hade stärkts av vår politik.
Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 9 under punkt 6, Övrigt om företagsfrämjande.