Fru talman! När man lyssnar till Rickard Nordins anförande kan man inte låta bli att instämma i stora delar av det han berör när det gäller behovet av krisstöd, bättre funktion av stöden, snabbare utbetalningar, ett mer rättvist system för eventuell återbetalning och så vidare. Det är ganska lätt att invagga sig i tron att Rickard Nordin är del av ett oppositionsunderlag som är kritiskt gentemot regeringen, som vill något annat än det regeringen vill, som ställer regeringen mot väggen och som tar ansvar för att skapa goda förutsättningar för det svenska näringslivet.
Det är dock förhållandevis länge sedan som Centerpartiet utgjorde en opposition mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Tvärtom utgör man nu ett i viss utsträckning gemensamt regeringsunderlag där man samarbetar. Under pandemin har det varit tydligt för oss övriga - riksdagens riktiga opposition - att Centerpartiet har sprungit Socialdemokraternas ärenden. Gång på annan har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och andra gjort utskottsinitiativ i riksdagen då Centerpartiet har sagt: Nej, vi kan inte ta ställning till detta nu. Vi kan inte driva på regeringen. Vi kan inte säkerställa ett tillkännagivande på detta viktiga område.
Ett exempel på det här är omställningsstödet. Där backade Centerpartiet undan, trots att man i medierna sagt att man stod bakom ett omställningsstöd tog man inte ställning i utskottet. I stället valde man, som man sa, att föra dialog med regeringen. Därför dröjde det innan det väl kom på plats.
Fru talman! Om den retorik som Rickard Nordin använder här i kammaren hade varit gängse under pandemin hade riksdagen som plattform haft ett mycket tydligare mandat att ligga på regeringen och få välbehövliga stödåtgärder på plats. Men så har inte varit fallet, och jag frågar Rickard Nordin: Varför?