Herr talman! Vi kommer tillbaka till det grundläggande problemet, nämligen att man måste kunna ta hand om sin fastighet och att man måste kunna finansiera upprustningen av sin fastighet. Det är där problemet ligger. Hur ska man göra det om man inte har möjlighet att ta ut kostnaden? Är det statliga subventioner som är svaret på detta? Det är en retorisk fråga. I så fall är det orimligt.
Vi måste också komma ihåg att vi har en bruksvärdesprincip i Sverige i dag som jag tror att alla här inne är överens om, nämligen att det helt enkelt är bruksvärdet på lägenheten som bestämmer hur mycket man får ta ut i hyra.
Att börja med statliga subventioner, som jag har sett att Socialdemokraterna har föreslagit, kommer inte att leda till någonting annat än att pengarna går rakt ned i fickorna på fastighetsägarna.
En hyreshöjning på 50-60 procent är faktiskt inte normen, utan det finns många goda exempel där man i dialog med sina hyresgäster också kan bestämma om olika standarder och olika lång tid för en renovering men ändå kan fasa in en rimlig hyreshöjning. Det finns alltså massvis med goda exempel som inte innebär fler statliga regler överallt, utan tvärtom.
I de fall där kraftiga hyreshöjningar drabbar hyresgästerna ska vi inte se till att fastighetsägarna får mer pengar. I stället måste vi se till individen. Lägenheterna ska ju byggas för flera generationer och förhoppningsvis stå i 50 år till. Därför har regeringen höjt bostadsbidragen för pensionärer och ungdomar och har höjt flerbarnstillägget med mera. Vi måste alltså se till individens behov och inte till att fastighetsägarna ska få subventionerade upprustningar.