Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till motion C388, yrkande 7 och 10.
Herr talman! Sverige står inför en stor utmaning. Bara i de kommunala bostadsbolagen beräknas 300 000 av miljonprogrammets lägenheter vara i behov av omfattande ombyggnad. Ombyggnadsprocessen är omtumlande för hyresgästerna, och många kommer att tvingas flytta på grund av att de inte har råd att bo kvar efter ombyggnaden.
En så kallad skyddsregel vid stora hyreshöjningar har införts i hyreslagen 55 § femte stycket. Den är generell och innebär att hyresgästen har rätt till en anpassningstid vid större hyreshöjningar - en så kallad trappning av hyran.
Lagstiftaren ger emellertid exempel på undantag då det kan vara befogat att låta större hyreshöjningar få genomslag snabbare.
Herr talman! De största hyreshöjningarna förekommer just i samband med ombyggnader. Det är inte ovanligt med hyreshöjningar på 50-60 procent. I praktiken är det inte ovanligt med förhandlingsöverenskommelser om hyra efter ombyggnad där hyreshöjningar genomförs trappstegsvis. Därför är det viktigt att även hyresnämnden ges möjlighet att använda skyddsregeln vid ombyggnader, så att de kan fatta beslut om trappstegsvis höjning av hyran.
Skyddsregeln infördes efter förslag från Hyresgästföreningen och Sabo. Det var ett förslag för att alltid ge hyresgästerna skydd mot kraftiga hyreshöjningar vid ombyggnad. När hyresnämnden bestämde en hyra som väsentligt översteg den tidigare hyran skulle nämnden därför alltid enligt förslaget bestämma en upptrappning av hyreshöjningen över ett antal år. Vi anser att skyddsregeln ska gälla när hyresvärden vill bygga om, renovera och genomföra andra standardhöjande åtgärder. Skyddsregelns tillämpning får inte användas så att hyresgästens besittningsskydd äventyras. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Bakgrunden till förslaget att införa en skyddsregel var att ombyggnad och upprustning av lägenheter och fastigheter i många fall innebär att hyran höjs med kanske 50-60 procent. Sådana hyreshöjningar tvingar många hyresgäster att flytta. Det finns uppgifter om att uppemot 40-50 procent av hyresgästerna i sådana fastigheter tvingas söka nytt boende någon annanstans. Civilutskottet besökte nyligen Linköping och träffade där bland annat det kommunala bostadsbolaget, som redovisade att uppemot 50 procent av deras hyresgäster väljer att inte flytta tillbaka till den fastighet som har renoverats på grund av fördyringen av hyran.
Jag är själv uppvuxen i närheten av ett område i Göteborg där hyran nu höjs med över 60 procent efter renovering. I alla dessa fall heter det att de som inte kan bo kvar efter renoveringen erbjuds boende i en annan del av hyresvärdens bestånd. I verkligheten betyder det att man kan tvingas flytta flera mil inom en stad. Ungarna får byta skola eller förskola, och umgänge och trygghet bryts upp. Det blir stora slitningar och påfrestningar för den enskilde eller för familjen.
Herr talman! Detta är inte en politik för ett samhälle som håller ihop. Regeringen är fullt medveten om problemet men väljer att bortse från det. Reaktionerna i bostadsområden som står inför hyreshöjningar som dessa är massiva. I många fall är det i princip omöjligt att få tag på ett nytt boende eftersom det på många orter är betydande bostadsbrist. Många hyresgäster hamnar således i situationen att de inte har råd att bo kvar men inte har någon annanstans att ta vägen.
Eftersom antalet ombyggnader kan förväntas öka de närmaste åren när miljonprogrammet ska renoveras skulle vi kunna se en betydande folkomflyttning framför oss om inget görs åt regelverken. Vi vill från Socialdemokraternas sida visa att en annan, mildare väg är möjlig - en väg som har stöd hos både Hyresgästföreningen och Sabo. Därför har vi en reservation i dagens debatt.
Skyddsregeln fick dock en annan utformning än den vi ville se. Den skyddsregel som föreslogs av regeringen fick följande lydelse: "Om den hyra som är att anse som skälig är väsentligt högre än den tidigare hyran i hyresförhållandet, ska hyresnämnden, om hyresgästen begär det och inte särskilda skäl talar emot det, bestämma att hyran ska betalas med lägre belopp under en skälig tid." Tillämpningen villkorades alltså av att det inte fanns särskilda skäl som talade mot en tillämpning.
Dessutom nämner regeringen just standardhöjande ombyggnad som exempel på ett särskilt skäl att inte tillämpa skyddsregeln. Regeringen skriver: "Särskilda skäl som talar emot en tillämpning av skyddsregeln bör således kunna vara exempelvis att det efter godkännande eller tillstånd har utförts standardhöjande åtgärder". Man kan alltså säga att skyddsregeln inte behöver tillämpas i just den situation där hyresgäster har störst behov av den.
Hur har då regeringen motiverat detta? I betänkandet anförs att hyresgästers inflytande är starkt i ombyggnadssituationen. Regeringen skriver: "När det gäller exempelvis standardhöjande åtgärder som har en inte obetydlig inverkan på lägenhetens bruksvärde har hyresgäster i dag ett relativt starkt inflytande." Vi menar att detta är direkt fel - hyresgästerna saknar i praktiken inflytande i denna situation.
Herr talman! Jag ska säga några ord om reglerna vid ombyggnad. Enligt reglerna vid ombyggnad får en hyresvärd inte utföra standardhöjande åtgärder i en lägenhet om inte hyresgästen antingen har godkänt åtgärderna eller säger nej men hyresnämnden lämnar tillstånd.
I praktiken är det mycket vanligt att hyresgästerna säger nej till de standardhöjande åtgärder som hyresvärden vill genomföra, eftersom det kommer att leda till mycket höga hyreshöjningar. Hyresvärden vänder sig i dessa fall till hyresnämnden och ansöker om tillstånd att genomföra åtgärderna. Nämnden ska enligt reglerna bifalla hyresvärdens ansökan om värden har ett beaktansvärt intresse av att åtgärden genomförs och det inte är oskäligt mot hyresgästen att den genomförs.
Jag har tagit del av en undersökning som Hyresgästföreningen genomfört, där de har tittat på praxis från hyresnämnder och Svea hovrätt under åren 2002-2010. Jag kan konstatera att nämndernas och hovrättens praxis är entydig: I praktiken får hyresvärden nästan alltid tillstånd att utföra de åtgärder man ansökt om. Det hjälper således inte hyresgästerna att protestera, eftersom hyresnämnden och hovrätten ändå alltid ger hyresvärden tillstånd.
Fastighetsägarna i Stockholm gjorde under 2008 en genomgång av alla ärenden i hyresnämnden i Stockholm 2002-2006. Man kom fram till att det under perioden hade meddelats avslag 3 gånger av totalt 449 ärenden. 192 bifölls helt, 5 avslogs delvis och 249 avskrevs. Att så många ärenden avskrevs är i allmänhet en konsekvens av att parterna nått en frivillig överenskommelse som innebär att hyresgästen medger hyresvärdens ansökan.
Sådana sena godkännanden beror ofta på, vilket framgår av hyresnämndens protokoll, att hyresgästen först vid förhandlingen insett att nämnden i tillståndsärendet inte prövar hyran efter ombyggnad. När väl hyresvärden har fått tillstånd för åtgärderna kan han genomföra ombyggnaden. När ombyggnaden är klar återstår att bestämma hyran för lägenheterna. Denna prövning leder som sagts tidigare till att hyreshöjningen i de flesta fall blir mycket kraftig, i flera fall upp till 50 procent högre hyra.
Herr talman! Sammanfattningsvis visar praxis att hyresgästerna i praktiken saknar inflytande över ombyggnaden. Regeringens ställningstagande att hyresgästerna har ett relativt starkt inflytande vid ombyggnad är direkt fel. I stället får hyresvärden i praktiken alltid tillstånd till åtgärderna som leder till hyreshöjningar på upp till 50 procent.
Ett särskilt skäl att inte tillämpa skyddsregeln är enligt propositionen att hyresvärden har fått tillstånd att utföra standardhöjande åtgärder. Det är för oss självklart att skyddsregeln alltid ska tillämpas i dessa situationer och att tillämpningen ska vara generös. Detta skulle enkelt kunna genomföras genom att ändra skyddsregeln så att den alltid ska tillämpas vid ombyggnad.
Det här gör, herr talman, att vi inte är nöjda med hur förslaget ser ut. Konsekvenserna för den enskilde riskerar att bli för stora för att vi ska kunna acceptera detta. Vi tycker att regeringspartierna ska gå tillbaka, göra om och göra rätt och återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga i syfte att få en bred uppslutning kring förslaget i riksdagen.
I detta anförande instämde Jonas Gunnarsson (S).