Herr talman! Som tidigare framgått är det ett riksdagsbeslut från den 19 maj som ligger bakom den proposition som vi i dag ska behandla. Beslutet innebär ett uppdrag att skärpa exportkontrollen, inte av vapenexport utan av krigsmaterielexport. Det är viktigt att markera detta eftersom det ibland låter som att allt bara är kulor och krut. Här har vi tydligt valt att hålla fast vid den breda definitionen av krigsmateriel, och det finns skäl att understryka detta.
Den 1 juni 2012 tillsatte den dåvarande regeringen en parlamentarisk kommitté, KEX. Jag hade tillsammans med andra förmånen att få ingå i denna kommitté, som levererade ett resultat i juni 2015. Jag vill tacka dem som finns här i kammaren som har deltagit i denna process, för den var viktig och värdefull.
Nu har vi en proposition, och jag är glad att vi har bred enighet bakom den. Som framgått tidigare i debatten är det viktigt att vi kan samla oss kring detta, för detta är system och frågor som gäller över lång tid. Det är en kompromiss - så är det, och kompromisser brukar vi ibland hylla som en viktig grund för att skapa långsiktighet.
Vi håller fast vid de ovillkorliga grunderna. FN:s säkerhetsråds beslut är till exempel ett ovillkorligt hinder, och regeringen kan inte fatta beslut i strid med dem.
Vi har skärpt de villkorliga hindren, som tidigare framgått. Det gäller exportkontroll i fråga om demokratisk status, mänskliga rättigheter, PGUprövning, följdleveranser och avledning, där frågan om att kunna granska och följa upp med slutanvändarintyg blir en viktigare del av arbetet för att säkra att materiel inte kommer på drift. Vi håller fast vid att det finns villkorliga hinder när det gäller länder med en inre väpnad konflikt.
En fråga som har varit mycket omdiskuterad är frågan om öppenhet och transparens. Där hade vi gärna sett ytterligare förtydliganden, men vi ser att det finns steg på vägen i kompromissförslaget. Skrivelsen kan förtydligas, och det handlar också om information i Utrikesnämnden. Där finns det steg på vägen. Vi har frågan om suppleanter i Exportkontrollrådet så att rådsfunktionen kan bli mer inkluderande. Det finns även ett litet individuellt utrymme för att inom sekretesslagstiftningens ram kunna hantera frågor när allt är avgjort och debatt sker i riksdagen. Det är någonting som vi förmodligen kommer att få pröva och se mer av framöver.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt exportkontroll av krigsmateriel
Det tydliggör också, vilket är viktigt, regeringens ansvar. Oavsett vilken regering det är har regeringen ansvar för exportkontrollen. Det är alltjämt en politisk prövning som ska göras. Det är inte en fråga som ska behandlas i domstol, utan det är en politisk prövning som ska ske. I utredningen var vi helt överens om att så skulle vara fallet.
I denna skvaderkonstruktion har vi en myndighet vars generaldirektör har att fatta beslut, ta råd från Exportkontrollrådet om man är osäker om läget och därefter överlämna detta till regeringen för prövning. Ytterst är det alltså regeringen som alltid har möjlighet att lyfta upp detta till sitt eget bord om man så skulle önska, eftersom man finns med i hela denna process.
Detta är en viktig del för att komma bort från diskussionen om vem som tar ansvar. Är det någon som tar ansvar? Detta var en del av det som föregick riksdagsbeslutet 2011. Men här är det tydligt att det är regeringen som har det yttersta ansvaret. Regeringen redovisar också till riksdagen och till Utrikesnämnden hur man har hanterat sitt ansvar.
Det är också klart att det är fråga om en helhetsbedömning. Det går inte att säga att det gäller lika för alla, utan i varje enskilt unikt fall måste kriterierna och frågorna prövas. Det var också en bred samsyn om att hålla kvar ISP som en myndighet för detta, med Exportkontrollrådet, som en möjlighet till praxisutveckling som en viktig del.
I den diskussion som förs tycker jag att det finns skäl att understryka det som egentligen är grunden, nämligen att detta är en förbudslagstiftning. Man får inte föra ut krigsmateriel som är listad från Sverige utan tillstånd. Det är viktigt att understryka. Men Sveriges säkerhet skär igenom. Om det ligger i svenskt säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt intresse kan man bryta förbudet och ge klartecken. Då ska det naturligtvis prövas utifrån de kriterier som finns och som också tydliggörs i propositionen.
Det handlar alltså inte om arbetstillfällen eller annat som också finns med i debatten, utan det handlar ytterst om Sveriges säkerhet och Sveriges försvarsbehov. Som också framgått är det då inte vapen, kulor och krut som det rakt över handlar om. Det handlar också om olika delar, till exempel krigsmateriel för strid, övrig krigsmateriel och PDA, det vill säga produkter med dubbla användningsanvändningsområden. Allt detta inbegrips i krigsmateriel. Det innebär att Scanialastbilar hemifrån Södertälje skulle kunna ingå. Det innebär att skyddsnät kan ingå. Det innebär att det i vissa fall kan vara skytteföreningars behov av krut och kulor som kan vara aktuellt. Det kan vara fråga om plåt från Borlänge. Allt detta kan ses som krigsmateriel, och det ska alltså prövas.
Vi hade en ökning av exporten 2017. Men 82 procent av exporten gick till EU, EES-länder, USA, Kanada, Sydkorea och Brasilien. Det var en marginell del som gick till andra länder.
Jag vill understryka att vi kommer att se mer av samverkan över landsgränser, inte minst i EU där förutsättningarna för vårt gemensamma agerande kommer att bli intressant att pröva. Det gäller inte minst följdleveransfrågor. Men det är fråga om en skärpning, och den är viktig.
Herr talman! Jag noterar förvånat att Sverigedemokraterna nu yrkar avslag på hela propositionen och att Vänsterpartiet yrkar bifall till propositionen men har en avvikande mening när det gäller punkt 2 som handlar om riktlinjer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt exportkontroll av krigsmateriel
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.